OCR
INLEDNING Nordsverige utgjorde länge en outforskad men fantasieggande del av Europa. Det var först under stormaktstidens senare skede och den efterföljande frihetstiden som intresset på allvar kom att riktas mot norr, och inte förrän 1809 fick denna landsända - betydligt mer än tredjedelen av Sveriges areal - sina nuvarande gränser. Och landet innanför gränserna var fortfarande till stor del okänt. En lärd man som relativt tidigt fattade intresse för detta okända landområde var kyrkomannen och historieskrivaren Olaus Magnus (1490-1557) som 1518-1519 företog en resa genom "Nordlanden". Han publicerade 1555 på latin sin historia om de nordiska folken (1). Omkring hundra ar senare gjorde Johannes Bureus (15681652) i sin egenskap av “riksens antiquarius" ett antal forskningsfarder som även gick norrut. Han ägnade sig framför allt åt runologi men ocksa at folklivs-, fornminnesoch bygdemalsforskning. Olaus Magnus och Johannes Bureus far emellertid betraktas som undantag var för sin tid. Ett mera allmänt intresse för utforskandet av Nordsverige kan påvisas först under de följande århundradena. En rad utländska resenärer, forskare och äventyrare besökte nämligen under denna tid Sverige och gav ut reseskildringar av skiftande karaktär. Men också svenska forskares intresse för de norrländska bygderna hade väckts och åtskilliga resor företogs. Mest känd bland dessa svenska forskningsresande blev otvivelaktigt Carl von Linné, som på sin resa 1732 även besökte Umeå. Hans reseskildring Iter lapponicum eller Lapska resan utkom i Sverige först 1889. Andra kända 1700-talsforskare av särskild betydelse för beskrivningen av småstaden - och storsocknen - Umeå var t.ex. konsistorienotarien i Stockholm, filosofie magistern Jonas Ask, prästson från Umeå, samt köpmannen och fabrikören Abraham Abrahamsson Hiilphers fran Vdsteras. Jonas Ask skrev pa latin en avhandling om Umeås och angränsande socknars historia, uppbyggnad, näringsliv etc. (2) Hälphers utgav sina omfattande Samlingar til en Beskrifning öfwer Norrland under åren 1771-1797. I dessa samlingar ingår bl.a. ett band vardera om Västerbottens landsbygd och om länets städer, däribland Umeå. Det förra bandet trycktes 1789, det senare sist i samlingen 1797. Ungefär samtidigt (1790) utkom en beskrivning av helt annat slag, nämligen ett sjökort som avsåg att underlätta sjöfarten på Norrlands kuststäder, nämligen Pass Charta (1) Historia de gentibus septentrionalibus, 1555. I svensk översättning Historia om de nordiska folken, ny utgåva Stockholm 1982. (2) De Vrbe Vma, et adjacentibvs paroeciis, 1731. Avhandlingen var, i svensk översättning av J.V. Lindgren, införd i Västerbottens läns hembygdsförenings årsbok Västerbotten 1928, s. 37-78.