Sida 11 [11]
INLEDNING
Nordsverige utgjorde länge en outforskad men fantasieggande
del av Europa. Det var först under stormaktstidens senare
skede och den efterföljande frihetstiden som intresset på
allvar kom att riktas mot norr, och inte förrän 1809 fick
denna landsända - betydligt mer än tredjedelen av Sveriges
areal - sina nuvarande gränser. Och landet innanför
gränserna var fortfarande till stor del okänt.
En lärd man som relativt tidigt fattade intresse för
detta okända landområde var kyrkomannen och
historieskrivaren Olaus Magnus (1490-1557) som 1518-1519
företog en resa genom "Nordlanden". Han publicerade 1555 på
latin sin historia om de nordiska folken (1).
Omkring hundra ar senare gjorde Johannes Bureus (1568¬
1652) i sin egenskap av “riksens antiquarius" ett antal
forskningsfarder som även gick norrut. Han ägnade sig
framför allt åt runologi men ocksa at folklivs-, fornminnes¬
och bygdemalsforskning.
Olaus Magnus och Johannes Bureus far emellertid
betraktas som undantag var för sin tid. Ett mera allmänt
intresse för utforskandet av Nordsverige kan påvisas först
under de följande århundradena. En rad utländska resenärer,
forskare och äventyrare besökte nämligen under denna tid
Sverige och gav ut reseskildringar av skiftande karaktär.
Men också svenska forskares intresse för de norrländska
bygderna hade väckts och åtskilliga resor företogs.
Mest känd bland dessa svenska forskningsresande blev
otvivelaktigt Carl von Linné, som på sin resa 1732 även
besökte Umeå. Hans reseskildring Iter lapponicum eller
Lapska resan utkom i Sverige först 1889.
Andra kända 1700-talsforskare av särskild betydelse för
beskrivningen av småstaden - och storsocknen - Umeå var
t.ex. konsistorienotarien i Stockholm, filosofie magistern
Jonas Ask, prästson från Umeå, samt köpmannen och fabrikören
Abraham Abrahamsson Hiilphers fran Vdsteras. Jonas Ask skrev
pa latin en avhandling om Umeås och angränsande socknars
historia, uppbyggnad, näringsliv etc. (2) Hälphers utgav
sina omfattande Samlingar til en Beskrifning öfwer Norrland
under åren 1771-1797. I dessa samlingar ingår bl.a. ett band
vardera om Västerbottens landsbygd och om länets städer,
däribland Umeå. Det förra bandet trycktes 1789, det senare
sist i samlingen 1797.
Ungefär samtidigt (1790) utkom en beskrivning av helt
annat slag, nämligen ett sjökort som avsåg att underlätta
sjöfarten på Norrlands kuststäder, nämligen Pass Charta
(1) Historia de gentibus septentrionalibus, 1555. I svensk
översättning Historia om de nordiska folken, ny utgåva
Stockholm 1982.
(2) De Vrbe Vma, et adjacentibvs paroeciis, 1731. Avhand¬
lingen var, i svensk översättning av J.V. Lindgren, införd i
Västerbottens läns hembygdsförenings årsbok Västerbotten
1928, s. 37-78.