Sida 841 [841]
OCR
cDen 2 December, 177h.) M J— Fören Eder widaee fielfwe tll sinnes, hurn Ideenöten hwarans nan lud-Jedes, säsom lemmar uti en kropp och såsom Meddeöder utl et Samhälle. » « As de anstalter Wi forgfålllgt låtit widtaga, sei wäl tll råddani de af späda och oiknldiga den-us lif, som tll det angelägna UpfostelngssWerkets uphielpande, has-we Wl wäntnt och förmodat, at J Lärarel J Fädee och Husbönderl skullen hafwa vlätit upmuntea Eder at mera dtnsint wårda en tilwåpande Ungdom, sont en gäng stIal lntaga Edra ställen ocd döma ellee wiålsigna Eder mdda. Edea efteedömen beede« waret deeas Sedolkjrm Edea dygdee, Edert ldkeliga-demddnnde, at tlena bade Gnd ocy Samfundet; Eder enlghet och fdrteolighetz Edre derömlige geeningar, borde wnra deras tåsinn, deras eftersyn. Mett deklagellgen äro inrltade mißb:suk, afhällne fel och sedeenes fördeef, en fmitta fom snaeare fortplantas, än den öfweewinnes ochutrotas·; l synnerhet da« en sann Gudsfrnktan icke är böejnn til wisohetem och då man l ofelgt ringn aktar det answar man är skyldjg bade fin samtld vch efxerwerlden.. ( An hafwer Herren, den längmodsge och nädeelle Gaben, lcke hemsökt Eder med tnktanssrifetz «än wakar hanel Förfyn öswer Land och Mike til det dåstaz än mättar han den hungeogeoch wälsiignar den fartigas del;»cin betealae en odlad jord den trefne och idoge arbetarens mö-« da; än ar den wäenlöse icke et rof för sina siender oeh ån uträeker Herren sina hånder hesla dagen at emottaga de wilsefarande, och med« vnåd och godhet i andellg och lekamllg måtto omfamma et Feld som öden-luden sig af htertat och förttdstar nppå hononn . Under sä margfaldlga wälgernlngare npräknande kunne Wl lcke Underläta, teogne nndeefäterl at äfwen erlndra Eder, hnru som J, wid det i början af innewarande ör, l lugn och frld sintade Riksmöte fått deltaga uti Wär lnnerllga fägnad öfwer Rikets lnckeliga tllståsznd . t anseende til åeendernes almänna wård, säfom en fölgd af en fördät- , trad Styeelfe och Rikshushällnlng. J hafwen dci tllllka sedt en Ars- » wlnge födas til KommgaiThronem den Wi lemnae l Edra armar, at såter uplifwa den teohet oeh undersötellga tilgifwenhet, med hwlllsen Edre Förfådee wärdat den StoreKonung, hwsars kloka Lasgar Wl sokt älterställa, sör at deeeda Edee och Efterkommande de lyckeligaste tldehwarf. Gifwe Gndl at alt detta måtte upmuntra och förmck Eder,«at sicke allenast sknåbdja för nlla Kennngars Konung, at giswa honotn ata x. Del. Mm mm m och
