Sida 27 [27]
OCR
At man i hus mig innesluter, Och at jag ej som andra ' djur Et mera lyckligt lif i vara skogar njuter, & Der allt är frihet och natur? — Just så, Ers Hösa Nåd! — Lår mig då hädrn vandra, Ty man bedragit dig, min vän, och alla: andra; Tänk uppå saken bloti:—med känsla af vår magt Ej mot den svagare vi visa kailt férakt, Vi—ingen ordtivisa öfva, Den vördnad man oss ter forsvagar ef var dygd, — — Vi inga, skatter åt oss rofva $3 Och folkförtryckare vi aldri> gifva skygd. ä Bör detta (allt ej nog förklara, At menniskor; min vn, vi icke kunna vara? — ök ** 4 KATTEN OCIL SPEGELN. ‘— j Xill. «FABELN. , 0_ Tilosofer! hören på : — «) Den Fabel jag förtälja ärnar, _=
