Sida 27 [27]
At man i hus mig innesluter,
Och at jag ej som andra ' djur
Et mera lyckligt lif i vara skogar njuter,
& Der allt är frihet och natur? —
Just så, Ers Hösa Nåd! — Lår mig då hädrn vandra,
Ty man bedragit dig, min vän, och alla: andra;
Tänk uppå saken bloti:—med känsla af vår magt
Ej mot den svagare vi visa kailt férakt,
Vi—ingen ordtivisa öfva,
Den vördnad man oss ter forsvagar ef var dygd,
— — Vi inga, skatter åt oss rofva $3
Och folkförtryckare vi aldri> gifva skygd.
ä Bör detta (allt ej nog förklara,
At menniskor; min vn, vi icke kunna vara? —
ök **
4
KATTEN OCIL SPEGELN. ‘—
j Xill. «FABELN. ,
0_ Tilosofer! hören på : — «)
Den Fabel jag förtälja ärnar, _=