OCR
22 T hvilka n‘got stort man ser: Ty i et slatt de herbergeras Ur gyllne käri de trakterns, När man dem nålkas är det sed At sig til jorden kasta ned. 2 3 En dylik Elefant, som denna rangen hade s . —2 i Och var en tänkare utaf—det forsta slag, Med mycken artichet en dag & i 1å — Til en sin tenare, som då; på näsan, sade: ölle” ; Säg mig hvad orsak dertil är / # . s At hvar och en for mig så mycken vördnad bär, — Jag är ju blott et djur? — Bevars! hörs denne svara; I hela Indien vi känna ganska väl, — 8 At hvarje storsint, hög och dygdig bjeltes själ , När den ur :roppen fiyr, strax måste bo och vara Hos byita Elefanter blott, ' Med släl vår vördnad: då bör blifva eder lott, Ty vira Prester oss det säga, & Och de, man—vet det väl, blott sanning tala pläga — Och alltså sro vi da hjeltar som du tror? — Ja viss. — Och häraf det beror, a Ns x