Sida 11 [11]
OCR
Med tomma Jöften cj han sten på börda lade. Han kinde ock det bästa sätt 57 At hvarje forlika l&it. ' å De oförståndiga och unga . åa — > ' Med godhet rättades, och aldrig från hans tunga f Man hörde smädelse och hån: ' Han sade: hvarje stoftets son Har sina egna fel, vi böra dem fördraga; i Den cj förbältrar sig vi kunna tyst beklaga. l \ En dag det hände sig, at denne Hedersman Uii et torn en skatt förborgad fann, Och tärkte stvax: hvad godt kan jag ej härmed göra! Han skyndade, kan 'man väl tro, At den i sina gömmor föra, Men han förlorade dervid sin förra ro. — : å Han grubblade uppå at sina gods förstora, Han skulle miagtig bli, Vasaller flera få, Sioa bx Ej något af sin skatt förlora, > ~Men tvertom vinna ‘deruppa. — — — An mera — han en tjenst i Staten hafva borde, —
