Sida 11 [11]
Med tomma Jöften cj han sten på börda lade.
Han kinde ock det bästa sätt 57
At hvarje forlika l&it.
' å De oförståndiga och unga . åa —
> ' Med godhet rättades, och aldrig från hans tunga
f Man hörde smädelse och hån:
' Han sade: hvarje stoftets son
Har sina egna fel, vi böra dem fördraga;
i Den cj förbältrar sig vi kunna tyst beklaga.
l
\
En dag det hände sig, at denne Hedersman
Uii et torn en skatt förborgad fann,
Och tärkte stvax: hvad godt kan jag ej härmed göra!
Han skyndade, kan 'man väl tro,
At den i sina gömmor föra,
Men han förlorade dervid sin förra ro. —
: å Han grubblade uppå at sina gods förstora,
Han skulle miagtig bli, Vasaller flera få, Sioa
bx Ej något af sin skatt förlora, ¬
> ~Men tvertom vinna ‘deruppa. — — —
An mera — han en tjenst i Staten hafva borde, —