Sida 9 [9]
OCR
Sin botelse han fick tilbaka — Nu kom hans sinne uti brand, Han ville hämndens nöje smaka Och stampade, och skrek och gret Samt emot spegeln 'sloF uti sin bitterhet. — Hans moder nalkades för at hans ondska styra, famnen ömt hon honom tog Och sade smekande: »»du rasar fram i yra, »Säg, var det icke du som först på munnen dro — Och gjorde en grimace ?« — Jo Mamma! — »Nå din fjollert »Sjelf din förtret du alltsa valler; »I spegeln gossen, som du ser, f _ »Då du är glad, emot dig ler — i »Rick honom nu din hand — se, sin han äfven räcker, »Hvad är då som din vrede väcker? _»Utaf våärt Samhällslif en bild här för dig står; »Der godt och ondt man återfår.ss
