Sida 8 [8]
OCR
Man uti buren såg — o ve! Der låg vår lilla gångare, För alltid stelnad var af dödens köld hans tunga, Man gret, man klägade: död är vår lilla vän! — Och korpen med sitt skrik han lefver välfödd än. UL FABELN: # __ BARNET OCH SPEGELN. En gosse, fostrad up uti en ringa by, Kom hem en vacker dag och fick en spegel skada: En syn som var för honom ny, Och fägnad märktes han förråda, At se sin egen bild — men af en barnslig nyck — På näsan gjorde han en knyck _ c Med munnen en grimace — och strax af spegeln härmad Den lilla trodde sig förnärmad — _ Och hotade med knuten hand, .
