Sida 8 [8]
Man uti buren såg — o ve!
Der låg vår lilla gångare,
För alltid stelnad var af dödens köld hans tunga,
Man gret, man klägade: död är vår lilla vän! —
Och korpen med sitt skrik han lefver välfödd än.
UL FABELN:
# __ BARNET OCH SPEGELN.
En gosse, fostrad up uti en ringa by,
Kom hem en vacker dag och fick en spegel skada:
En syn som var för honom ny,
Och fägnad märktes han förråda,
At se sin egen bild — men af en barnslig nyck
— På näsan gjorde han en knyck _ c
Med munnen en grimace — och strax af spegeln härmad
Den lilla trodde sig förnärmad — _
Och hotade med knuten hand, .