OCR
2. 4 I Z i | Och ropade i hast på Fanchon, på Susanna — . e »O! skynden, jagen bort det lilla odjur här s 1 om gör mig oro och besvär.ss å } Men, Biet lat sig e ffirin&a, S $ Uppå den skönas mun sin plats det djerfdes taga, $ e I Och Clara svimmade — men Fanchon modigt nog o m Det stackars kräket genast tog *3 At sönderkrossa det — då man fick Biet höra Om nåd och om förskoning be; »Förlåt mig rmin förvillelselg ' / — * . — 9 Så sade kräket nu — »bvad skulle jag väl göra? > > 4 »Mig syutes C/aras mun en ros; at silla der s E n w »Jag genast kinde hogt begir.« ä _ Den sköna fick sin sansning“éter $ is A s ss 29 Vid detta Biets tal och 'sade mycket god: © / $ ; 2 &x »Jag kräkets misstag nu förlåter, _ _‘ å X d »Släpp lös det! — äfven jag kan visa ädelmod,— — _ . 94 Så kan man faror fran sig vänds, i $ H s Allenast man förstår at smickrets rökverk tända. — — $ e 2