Sida 6 [6]
2.
4
I
Z i
|
Och ropade i hast på Fanchon, på Susanna — . e
»O! skynden, jagen bort det lilla odjur här s 1
om gör mig oro och besvär.ss å }
Men, Biet lat sig e ffirin&a, S $
Uppå den skönas mun sin plats det djerfdes taga, $ e I
Och Clara svimmade — men Fanchon modigt nog o m
Det stackars kräket genast tog *3
At sönderkrossa det — då man fick Biet höra
Om nåd och om förskoning be;
»Förlåt mig rmin förvillelselg ' / — * . — 9
Så sade kräket nu — »bvad skulle jag väl göra? > > 4
»Mig syutes C/aras mun en ros; at silla der s E n w
»Jag genast kinde hogt begir.« ä _
Den sköna fick sin sansning“éter $ is A s ss 29
Vid detta Biets tal och 'sade mycket god: © / $ ; 2 &x
»Jag kräkets misstag nu förlåter, _ _‘ å X d
»Släpp lös det! — äfven jag kan visa ädelmod,— — _ . 94
Så kan man faror fran sig vänds, i $ H s
Allenast man förstår at smickrets rökverk tända. — — $ e 2