Sida 5 [5]
OCR
L FABELN. DEN BEHAGSJUKA CLARA OCH BIET. om Man hvarje morgon Clgra såg 2 Ur sängen til sin spegel hasta 5 i e Och mot sin egen bild förljusta blickar kasta, i ”Få Ty at behaga blott var hela hennes håg— — — F t je ' Hon tusen ömma miner gjorde, * $ l s Dem spegeln, hennes bästa vän, Så uttrycksfullt besvara borde _ Som någon spegel kunnat än; Så ung, så skön hon syntes finna, ; At hvilken henne såg, för henne borde brinna. En morgon hände at et Bi Kom hastigt surrande omkring den skönas panna — _ Hon höjde up et ångesi—skri *
