Sida 36 [36]
OCR
» Dtn Skogens wigt dch wär-d. v « New-M i Akmsanachakl för år v1859 shar frågan orn stogames iUfcykaUde på klimatct och jordens fruktbarhet blifwir , « E Miävskild uppsats behaudlad. - . » Man har der sökt wisa, «att all erfarenhet gifwer wid hander huruledes på de ställen nch i de fänden der sörr befintligck skogar utrotats, jordens förmåga att srambringa stär-; dar bltswtt nllt min,dre2,» klimatet allt ogynusammare och, i, stället "för naturens forna rikedom, en allt störte ffattigdom»..-sp" inträ.dt.» Wi se detta i srämmande länder och äfwen i åtskil-» liga as wåra egna «landskap, såsom i Bohuslän ach-den del ask Westergötland, der de hemfka«swältorna"nusramställa den tröst-[ lösa bilden as en ofruktbar stenöken, men der fordomszyppig ekskog srodades och i deß skydd och skugga en wälsignelserjk odIing.« Och nogsamt bekant lärer wäl wora, att mångenstädes i’wårt« land endeklaganswärd skogssköfling ännu pågår, likasom ock att i spüren af densamma söljer en märkbar försämring ask «"Fi« klfirnatet och jordens alstringssörmågm · Det är« nämligen glldeles klart, att skogen, likasomen stark mur, hmdrar luftströmmen, så att denna antivngen mästesöka sin wäg högre npp eller hejsdas och med sörminskad has-· stighet stryka sram öfwer de sält, hwilka befinna siginomeller bakom skogen.. Då derjemte lustströmmarne i asllmänhet befsordra Inatrnets afdunstning från de kroppar somspde beröra, särdeles under den warmare årstiden, så se wi häri sörklaringen- ejulxevast hwarförc ett rng, stm efterföljes af blåst, ej medsör «de"Wälg"örande werknmgar det cinnars skulle»hafwg»wisat, emedan en stor del as det nedfallna wattnet åter hortsöres i form as wattenånga, ntan ock hwarföre, ju mera blattad på skog en mark -blifwer, desto mera utsättes den för möjligheten att hastigare eller längsammare uttorkas. Wi weta l«des3ntom, att genom wäxternas bladytor, isynnerhet onJ som»mar«en, bortdnnzstar en stor Imängd watten srånlde as- rotterna znpptagna flytande näringsämnenaxskogarne brdraga derfore enom sina lö’f-.eller barrkronortillutt åstadkojnma regn, sä« om allmänt käszndt är. Om wären uppwärrnes , ogen lüngk dmmare än den kalg marken; isdch :snö, som« efinna szg r ogen, stnälta mindre hastigt, och de häras btldadesmarre wartendragen fortsara derföre längre ;a«»ct sprtda juktnget ttll närliggande stättlandz men i skoglösa nexderblrr Iordyton Zm wären snarare uttorkad, så att de späda vwnxternas»rotter sortwina. Under sommaren är asdunstnmgenfrün ’tradeus·bladmassor större; den swalka, som deraf nppkonkmey mildrar hettan srån sokens strålarz men der Ingen- skog finnes,»påsk·yndar en "torr sommar wäxternas brådmognad, och den torstande jorden gifwer mißwäxt, de yttersta jordlagren hortblåsas snabbt, « och de nakng bergen sramstå, sanden krmgf,ores, pridar samlingar och betäcker sält särdeles wtd hafskusterna, kallorna, sont « förr sprungit upp i skogens skydd, ntsina och med dem·rännilar och bäckar. Och medan om hösten luften längrelbibehüller sxig warm i skogen än utom densarnma, så rasa då ostp·er«jkogösa trakter ohejdade «stormar, bringande ky a »och fdrsxormg med· sig. . As hwad wigt den wärmande ogen ar orn wmtern torde knappast behöswa eng antydasy A a knnna we sammtgen af- ordspråket: «Skogen»är·fatt1gmans troxa." « « , .Då det nn alldeles tydlrgt så fdrhkåller stg, att skogeln allestädes. i wäsentlig månsssutöfwar ctt wtgttgt Inflytande pci ett, .l"ands klimat och således äswen på deß »sruktbarhet,««saxnt att,. jemwäl af andra orsaker, sä. naturalster aroså onmbarltga sör menniskan som skogenxhnru wäl bdr den då ex w»drdas, rcke allenasr såsom en· rektt gtswande kalter trllvgagn sorden enskilde, Utan ock såsom.något, sommrwasentlrgmån utgor wilkoretsör allas wälbefinnande och sorkofranz Dör· deßutom det. ..är.«.w.äl ·kändt, att ju jnordligore ett Iand ar belager, desto strängare ochmera ""ornski»·stc·c«nde. är deß"klimat, så är det söres riss- «
