» Dtn Skogens wigt dch wär-d. v
« New-M i Akmsanachakl för år v1859 shar frågan orn sto¬
games iUfcykaUde på klimatct och jordens fruktbarhet blifwir , «
E Miävskild uppsats behaudlad. - . »
Man har der sökt wisa, «att all erfarenhet gifwer wid
hander huruledes på de ställen nch i de fänden der sörr be¬
fintligck skogar utrotats, jordens förmåga att srambringa stär-;
dar bltswtt nllt min,dre2,» klimatet allt ogynusammare och, i,
stället "för naturens forna rikedom, en allt störte ffattigdom»..-sp"
inträ.dt.» Wi se detta i srämmande länder och äfwen i åtskil-»
liga as wåra egna «landskap, såsom i Bohuslän ach-den del ask
Westergötland, der de hemfka«swältorna"nusramställa den tröst-[
lösa bilden as en ofruktbar stenöken, men der fordomszyppig ekskog
srodades och i deß skydd och skugga en wälsignelserjk odIing.«
Och nogsamt bekant lärer wäl wora, att mångenstädes i’wårt«
land endeklaganswärd skogssköfling ännu pågår, likasom ock
att i spüren af densamma söljer en märkbar försämring ask «"Fi«
klfirnatet och jordens alstringssörmågm
· Det är« nämligen glldeles klart, att skogen, likasomen
stark mur, hmdrar luftströmmen, så att denna antivngen mäste¬
söka sin wäg högre npp eller hejsdas och med sörminskad has-·
stighet stryka sram öfwer de sält, hwilka befinna siginomeller
bakom skogen.. Då derjemte lustströmmarne i asllmänhet be¬
fsordra Inatrnets afdunstning från de kroppar somspde beröra,
särdeles under den warmare årstiden, så se wi häri sörklarin¬
gen- ejulxevast hwarförc ett rng, stm efterföljes af blåst, ej
medsör «de"Wälg"örande werknmgar det cinnars skulle»hafwg»¬
wisat, emedan en stor del as det nedfallna wattnet åter hort¬
söres i form as wattenånga, ntan ock hwarföre, ju mera blat¬
tad på skog en mark -blifwer, desto mera utsättes den för
möjligheten att hastigare eller längsammare uttorkas. Wi weta
l«des3ntom, att genom wäxternas bladytor, isynnerhet onJ som¬
»mar«en, bortdnnzstar en stor Imängd watten srånlde as- rotterna
znpptagna flytande näringsämnenaxskogarne brdraga derfore
enom sina lö’f-.eller barrkronortillutt åstadkojnma regn, sä¬
« om allmänt käszndt är. Om wären uppwärrnes , ogen lüngk
dmmare än den kalg marken; isdch :snö, som« efinna szg r
ogen, stnälta mindre hastigt, och de häras btldadesmarre
wartendragen fortsara derföre längre ;a«»ct sprtda juktnget ttll
närliggande stättlandz men i skoglösa nexderblrr Iordyton Zm
wären snarare uttorkad, så att de späda vwnxternas»rotter sor¬
twina. Under sommaren är asdunstnmgenfrün ’tradeus·blad¬
massor större; den swalka, som deraf nppkonkmey mildrar
hettan srån sokens strålarz men der Ingen- skog finnes,»påsk·yn¬
dar en "torr sommar wäxternas brådmognad, och den torstande
jorden gifwer mißwäxt, de yttersta jordlagren hortblåsas snabbt, «
och de nakng bergen sramstå, sanden krmgf,ores, pridar sam¬
lingar och betäcker sält särdeles wtd hafskusterna, kallorna, sont
« förr sprungit upp i skogens skydd, ntsina och med dem·ränni¬
lar och bäckar. Och medan om hösten luften längrelbibehüller
sxig warm i skogen än utom densarnma, så rasa då ostp·er«jkog¬
ösa trakter ohejdade «stormar, bringande ky a »och fdrsxormg
med· sig. . As hwad wigt den wärmande ogen ar orn wmtern
torde knappast behöswa eng antydasy A a knnna we sammt¬
gen af- ordspråket: «Skogen»är·fatt1gmans troxa." « « ,
.Då det nn alldeles tydlrgt så fdrhkåller stg, att skogeln
allestädes. i wäsentlig månsssutöfwar ctt wtgttgt Inflytande pci
ett, .l"ands klimat och således äswen på deß »sruktbarhet,««saxnt
att,. jemwäl af andra orsaker, sä. naturalster aroså onmbarltga
sör menniskan som skogenxhnru wäl bdr den då ex w»drdas,
rcke allenasr såsom en· rektt gtswande kalter trllvgagn sorden
enskilde, Utan ock såsom.något, sommrwasentlrgmån utgor
wilkoretsör allas wälbefinnande och sorkofranz Dör· deßutom
det. ..är.«.w.äl ·kändt, att ju jnordligore ett Iand ar belager, desto
strängare ochmera ""ornski»·stc·c«nde. är deß"klimat, så är det söres