..·..... —-.s.-«—«..r- . . » . . -. .. ( .—-"—
,.-«:.:-F-i«. -.... - , . . ..- .-..—«.¬
Då watten förwandlas till Einga, förbrukas.en ntängd wär¬
me, hwilken derwid alldeles förfwinnerg Följden deraf Mitver¬
att en wattenytcg från hwilken änga uppstiger,·måste derwsid af¬
kvlas, såwidck icke warme tillkonnner frän närliggande kroppar.
Den wärmemängd, som. wid ängbildnfngen förswinner, är högst
betydlig, ehuru något olika under olika förhållanden För att
gifwa ett ungefärligt begrepp om storleken af denna wärmeförlust
må anföras, att om .-1 Ti; wattensförwandlas till änga senom
afdnnstning i fria l.uften, ffå åtgår dertvid lika mycket wärme,
som behöfwes för att upphetta omkring 6 J- fryskallt watten till
kokning.o - ,
Fran haf, sjöay floder m. m. äfwensom från den med« mat¬
- — toen genomdränkta jordytan uppstiger wattenångan i luften. Denna
angbildning npphör endast wid de tillfällen, då luften är fullt .
neättad need fuktighet, hwilket wanligen ällan inträffar. Häruti
finna wi således en werksam orsak till sawäc luftens sot11"tvatt¬
netss och jordytans afkykning. Under dagen blfr denna afkylning
öga·märkbar, emedan jordytan och lnften då uppwärmas af sol¬
nrålarnez den wisar fig derför företrädeswis endast under natten.
Wi skola nu nndersöka, i. hxvilket sank-band denna afkylning står
till frsostnätterna. - )
Om afdunstningen fker från en någorknnda djukp sjö, hwari ¬
wattnet har den wanliga sonnnarmäetnem så blir förhållandet
följande: Det wattew som på sjönsyta genom afdnnstningen
" afkyles, blir derigenom tyngre än det warmare watten, som Ug¬
ger under ytan. Det afkylda wattnet sjunker derföre ned»hwar- ¬
emot det underliggande warmare uppstiger till ytan. Då det på
detta fätt uppkomna warmare wattnet i». sin drdning blifwit af¬
kyldt, nedsjnnkee det -på samma sätt och lemnar rum för ettnytt
lager af warmare watten, sonst nppstiger mot vtan, o. s. «w.
Häraf följer fåledes, att oaktad«t- afkylningen vafbrutet fortgåt
under hela natten, så förminskar sjöns wattenyta derigenom ehe¬
gkim F«., .- . ,. ; —.v.2:5 zuo. Boßefop i-.Alten-Talvi·gs - . .
Boßekop i Alten-Talvigs . - D:o. . . . . ». .d.l2-6 DO.v
Præstegjeld .d. sMars Carlsbottenl i Nækzebyf
Grundset i Elverums D:o d. 6"D:o. Præitegield, den tkd F
Levanqer . . · . . .d. ex D:o. siutet as Nov.-eller E ¬
Skilioltten iiLyngens Preis-« . »Der-. manad,s Iem as
steqjeld . « . . d. 16 D:o» Fogden bestammes«
StokmaetnæsiksadfelsQan2s15nni Levangef . . .
.terna under den warmare åxstiden
'fortfarande genom afdunstningen. ,
Tes äfwen det nedra luftlagret genom sin bewung need den kalla
F »Ist-W «4mu-»W»·,- .......
. «’l -)
C
thdligt sin wärmegrad.— Djupare matten-— såfozn fjöar flodee
.« . « xder«öre-· in alunda an es sajont orjak till rostnat- —
m m kmma f g s» Twertom emedasn bdegas
waftemta obet dligt sänker sin spärmegrad under natten, »,»-m ra
de«i ickye ringa ymån luften»att askylas, dch nwtwerka derfore de,
orfaker, från hwilka froftnätterna leda sitt ursprung.
Wid afdunstningen frä’n· wattensjuka dch sumpiga trat-ter¬
—såsom från kärr, nrojzar o.«1. w., är förhallandet helt «annat.
Det genom afdunstningen affyldawattnet kan »h;’1rz1cke ned¬
sjunka umt- djupet såsom i fdxreg»ae11de »fall,- der kraga wax due
sjöar och floder. .Den« wattendrankxa.10rdytan ajkyles Oderfore «
« Ar nn luften ntlla, sa afcy¬
marken. Smäningom stiger kölden högre xzpp fan jqxdytash
sch- derefter utbreder sig den «kalla lusten» qwex txllgranjande
itakter, först öfwer de lågt ltggoande och 1edan»ofwer de»hogre.
Afkylningentikltager i sannua» many sont asdunjtnntgen gar» forz
tare. Då nn denna sednare ar storre I torr luft an t fuktxg,.sa
— följer ,häraf, att klar ech, torr luft bidrager till att öka afkyl- s
ningen. Wi hafwa härwid jörutfatk att lufteon är stilla, eller
åtminstone icke i»någon hastig-are rorelxe. Vlajer derenwk en
starkare wind, sså blandae sigbdet nedre tluftlggreh sont genom
betöring need marken blifwit askzyldh nnd de»hogre»warmare dch
klir derigenom uppwärmdt. Nagen fara for e:1»»nar,»kare»afkyl¬
niitg af marken och det undre luftlagret kan derxore tcke r detta
full nppkonnna. " - · ,
Utout den fuktiga jordytans afkylnings gesinnt bildande af
wettenångaz gifwes dct en annan ersan jom werksann ludrager
K froftnätternas nppkontst. Denna ersah hwarom we nu skoxa
' s ucsgra ord, är mäxternas och xordytaus afkylnmg genotn
mg. . ¬
. jssstzikl , -» »Hier-' MEPHISqu Hoch makusxs .
Hex - « · , stirbst-U I’siix—så;wäl-fpåy-Wkes DIE-«
« sk « "- » " pch ukxikes ortetk ankomne, nxxdcfrimäeken
— -- c « E .kj-,dekined— fullt frankerade bref, ochshwikka belva
s«-sta· de få wEl ä kartorna som brejztyextz Uttagcls
TM ' sä widt de wklja brefwen utfä, .