OCR
nedsiettatU Den stednnte regeln Er af Esset-e wigt och for-; drae owikkosreint, att· all fast och fängst npphdr under den ttd, sont willebrädet fortptantnr sig och äger späda nngar.sFlere Unna en försneelse uei att Tcke iaga en ttd, då dmren äee få lätt åtkomlsigq, och mängen tänken ?’bät:ee en fogel i dttnden äu tioi · cinannen kdmet i banden och utfår det ändock, för att wid ein annan ttd få långt fiera igen! fdrståndige jägnren tänecn .ei ofaseraret det- sednare fallet tin t det feren. thn fördömltg wore ej den gerning att ndplocka ett gioedt n sitde seller Fest-da en ontogen seid! och lika fördöneligt ttr det does-« , aex den wären faUa de djnr, tom stoxa ellee hafwa asint efstg eUer bottskfnta ungarne Z den tid-, då de· tiU fdda cltro · endetigm Den need som dienen under sin fortplant.nn»ss FJÅ —tid Uns-nas, hat« Land-ernennen ersatt, icke blott af en Umnegqee afkastning, ntcm äfwen af deras Lättnre ätkomst De beten-a deetgenom mindre rLtdda och fkögsfogekn snart fagdt haefeam. Der diens, sont aldrig lemnas nägon ro, Tom ja- f gae trän end sing en tiU den andra, blir natnrligtwit Uygge ech lettffeenikdt, det sipefxån mennifkans boningar, ihn-ais ; gingtkap det sakttae aU fris« ad. Så är· förhallandet nn; " » - iaU jagt och fängst är fdtswå end ocb ersittter illa den tid - As wtgk eir dex ockss, att sto- J gnjne understäUas, att willebtådet nti dem mä sinnn den « ,: trpgga txUEtykteorh sont det ferde at; Inen denn-I nppmctrkx . dch niede, Tom deipä anwendegj i’kogeit’-’zv men har zcke faningeSå hör jn äfwen den-·Hnn wet, att en sparad hönn · one- wären gifwer tiU besten en del full, och afkastningen etc · iden, nödwctndiga äterkjaUsamheten att iej skjnta de gaxntn . hemmt-» We wilja nn i kortdet feamstallas — , , cDiegeemgen har- i aUa Jeder ntgiftvtt nppntaningnr och pnbnd att nsistä gt betet-TUTHmedf wiälebrådetx s-«—«—--« —» spitnhet er t Ueea enden asseenden förenlig tned sending-smnens fördel. Dei det witda defkattag, bese jägaren forgteUegt dwkka att ddda de gaxpla Sonst-nie Herden oftmng detta, hat-: mdcket att tetedtä Ug» Erfa, - ist-wesen wim- est fege- tn weilt-er helzst täU besind den trakti· der-: han hemmt kletckt —- netz- der höndn eng äret haft Un jeztU dch n; nett fkygdx wen-pet- ljtons seit-wen de kommende äretn Då zagen-en Jänner- detta, behdfwer han ej frnkta att· feeteea de nngenklay san haft pa Hna eigene- ont han iakttager w FHWad Iqulagm ne stadgm Detta dar skett fdr det astennns echßr hnzatte enstsild mans bästck Swenskn zeeisagarne Uteicke få sttätga, sont andra Utn ders; net-n de göra tillfylkest,· en de eett Meere-Testan Hut-w tdfumman as deeas innehåll sit- zatt ntrdta tofdjuren och eoftoglcnne vch aet wider wißn tsder af äret skydda det nyttiga thebrådet.— Elgarne est-o nUa tkdee of äret fredlpga tnteU den i Januari 1836 ecb ·——kä derefter kkjntas end-ask fran den 1 Angnsti tiU den ISPä· det deßa djnr ej meine alldekes Redne- nite · Max-U " thndseiden Weder-, Ue det förbndet att one wintetzn niedeksts Utdeöpande efdrföxja och ddda dem. —- Wort-m rådjnr och « wildrenar få ej fängas etler dödcts från den- IS Mars tief · den 1 Angnsti. —- Heer-te Lied weil tngen kid as ätet fredkts · Deßa txt-w det fet- fand-e are-te feiern ntssttde, oeh den åeetewkem sont ej efter