nedsiettatU Den stednnte regeln Er af Esset-e wigt och for-;
drae owikkosreint, att· all fast och fängst npphdr under den
ttd, sont willebrädet fortptantnr sig och äger späda nngar.s¬
Flere Unna en försneelse uei att Tcke iaga en ttd, då
dmren äee få lätt åtkomlsigq, och mängen tänken ?’bät:ee
en fogel i dttnden äu tioi ·
cinannen kdmet i banden och utfår det ändock, för att wid
ein annan ttd få långt fiera igen!
fdrståndige jägnren tänecn .¬
ei ofaseraret det- sednare fallet tin t det feren. thn för¬
dömltg wore ej den gerning att ndplocka ett gioedt n sitde ¬
seller Fest-da en ontogen seid! och lika fördöneligt ttr det does-« ,
aex den wären faUa de djnr, tom stoxa ellee hafwa asint ef¬
stg eUer bottskfnta ungarne Z den tid-, då de· tiU fdda cltro ·
endetigm Den need som dienen under sin fortplant.nn»ss
FJÅ —tid Uns-nas, hat« Land-ernennen ersatt, icke blott af en Umne¬
gqee afkastning, ntcm äfwen af deras Lättnre ätkomst De
beten-a deetgenom mindre rLtdda och fkögsfogekn snart fagdt
haefeam. Der diens, sont aldrig lemnas nägon ro, Tom ja- f
gae trän end sing en tiU den andra, blir natnrligtwit Uygge
ech lettffeenikdt, det sipefxån mennifkans boningar, ihn-ais ;
gingtkap det sakttae aU fris« ad. Så är· förhallandet nn; "
» - iaU jagt och fängst är fdtswå end ocb ersittter illa den tid ¬
- As wtgk eir dex ockss, att sto- J
gnjne understäUas, att willebtådet nti dem mä sinnn den «
,: trpgga txUEtykteorh sont det ferde at; Inen denn-I nppmctrkx .
dch niede, Tom deipä anwendegj
i’kogeit’-’zv men har zcke faninge¬
Så hör jn äfwen den-·¬
Hnn wet, att en sparad hönn ·
one- wären gifwer tiU besten en del full, och afkastningen etc ·
iden, nödwctndiga äterkjaUsamheten att iej skjnta de gaxntn
. hemmt-» We wilja nn i kortdet feamstallas — ,
, cDiegeemgen har- i aUa ¬
Jeder ntgiftvtt nppntaningnr och pnbnd att nsistä gt betet-TUT¬
Hmedf wiälebrådetx
spitnhet er t Ueea enden asseenden förenlig tned sending-sm¬
nens fördel.
Dei det witda defkattag, bese jägaren forgteUegt
dwkka att ddda de gaxpla Sonst-nie
Herden oftmng detta, hat-: mdcket att tetedtä Ug» Erfa¬
, - ist-wesen wim- est fege- tn weilt-er helzst täU besind den trakti·
der-: han hemmt kletckt —- netz- der höndn eng äret haft Un
jeztU dch n; nett fkygdx wen-pet- ljtons seit-wen de kommende äretn
Då zagen-en Jänner- detta, behdfwer han ej frnkta att· fee¬
teea de nngenklay san haft pa Hna eigene- ont han iakttager
Detta dar skett fdr det astennns ech¬
ßr hnzatte enstsild mans bästck Swenskn zeeisagarne Ute¬
icke få sttätga, sont andra Utn ders; net-n de göra tillfylkest,¬
· en de eett Meere-Testan
Hut-w tdfumman as deeas innehåll
sit- zatt ntrdta tofdjuren och eoftoglcnne vch aet wider wißn
tsder af äret skydda det nyttiga thebrådet.— Elgarne est-o
nUa tkdee of äret fredlpga tnteU den i Januari 1836 ecb
·——kä derefter kkjntas end-ask fran den 1 Angnsti tiU den IS¬
Pä· det deßa djnr ej meine alldekes Redne- nite ·
" thndseiden Weder-, Ue det förbndet att one wintetzn niedeksts ¬
Utdeöpande efdrföxja och ddda dem. —- Wort-m rådjnr och
« wildrenar få ej fängas etler dödcts från den- IS Mars tief ·
den 1 Angnsti. —- Heer-te Lied weil tngen kid as ätet fredkts ·
Deßa txt-w det fet¬
- fand-e are-te feiern ntssttde, oeh den åeetewkem sont ej efter