Sida 42 [42]
OCR
Sx Härnösands domkapitels protokoll den 18 september 1693 . ag. 56 ” % — Taltes om Luleå lappmarck som nu blifwit förklarat för regale Pasthat,hwem Consist. dijt kunne förmå. M:r Swanberg säger at Dn. Lau— rentäus Hasselius är uthsedder. H. Praesul swarar: han lärer icke wil— lia dijt M.Swanberg han har ingen Communication fått. H. Praesul sö— ger: han weet det wäl,och tycker H Praesul ingen wara tienligare att komma dijt in Dn. Hambrin: och försäkrar sig,han skulle stå den tien— soch kan ey finna tienligare Subjectum, som är både unger frisker, sten wal TöreXJoch kan lära språket, så moste han der till intälas eff— ter nödwändigheten fodrar att han detta kongl. Lapp Pastoratet utj Lu— le& hwarest och ligger Silfr bruket kunne antaga. Härnösands domkapitels protokoll den 17 januari 1694. pag. 92 — — Discurerades om Luleå Lappmarck,hwem dijt skal förordnas? så namngifwer Er Praesul Dn. Matth. Grott såsom den tienligaste. frågar fordenskull H:rr Consistoriales om dhe icke wille samtyckia till den— nes promotion el:r kunna gifwa något bätre förslag? då swarade de och enhälligen samtyckte der till att Dn. Grott måtte der till komma så för sin skicklighet i lärdom och lefwerne som frijmodighet att kunna handtera sådant folck. Härnösands domkapitels protokoll den 14 februari 1694 . pag. 126 — — Såsom för en tijd sädan discuterades om luleå lappmk hwarest Kongl . Solfwerbruket ligger,huru man skal få en tienlig man dijt,alt så nämde Hp Praesul Dn Matth. Grott adjunctum i Tuna om han wille det emottaga, då Consist. enhälligit föll på hans person såsom skickligast,hwar om han fick notification och swarar at han will den ligenheten emottaga och Collationsbref Res. for in han kan recommenderas om fullmacht,hos Kongl. Maj:t,måste man for ut notificera Kongl. Bergs Colligio och repraesentera personen, och namngifwa så denna Dn. Matth. Grott at han der Pastor will blifwa, med begäran högl. Kongl Collegium wille skaffa honom fullmacht effter Pastoratet är regalt. / — P en vs — '/ Härnösands domk. arkiv: Protokoll 1693—960 A I:2)
