Sida 4 [4]
OCR
Humöret under vandringen hade ej varit det bästa. Vi hade för mycket i oss av vad som hänt ö ordet ”kamel” kom ofta fram. Det var nästan motvilligt vi rörde oss in i detta land ö vi längtade egentligen båda ner till ”våra” sydliga lappmarker. Kanske vi också längtade hem — ifrån den här djävla historien. 4.VIill Pojkarna voro uppe vid % 5 tiden — de frdso ö gjorde eld. Vi gingo upp % 7 — viate sedan vi länge legat ö lyssnat på de 2 bärarnas finska sånger, ofta verkande hedniska växelsånger. Vi själva ato ingenting nu — vi hade magarna för fulla med kaffe sedan gårdagen — kaffe ö osmält skinka. Nedanför oss låg Kuolatsjaur med Rimasuolo ö kåtorna på andra sidan. Vi kunde icke se någon lapp där 8, ej heller någon båt ö fortsatte därför i svår terräng på bergsidan. På V. sidan (ej Ö. som Tirén utmärkt åt oss) träffade vi på en gammal lappvall med spår av rengärde ö en kåtabotten. ”Arnen” tydlig — av 7-8 stenar i liten oval, på en liten kulle invid gärdet. Rätt rik vegetation här nere (c:a 1 km. från sjön) Höllo fjällsidan upp till mitt för forshuvudberget ö gingo sedan tvärt över dalen där ö upp på detta. Redan på långt håll hade vi emellertid kunnat skönja kåtorna här utan att dock se spår av rök. Det var därför ej med alltför stor besvikenhet vi konstaterade fr. det sista berget att intet folk fanns vid kåtaplatsen. Vi voro nu ganska trötta. Några fotografier togs där uppifrån. Sjön syntes stor ö hemsk — särskilt voro fjällen omkring dystra nu med mulen himmel ö framilande regn. Vi togo fart ner ö slogo i en hast upp tältet för att skydda oss mot regndimman som kom svepande. Sedan gick jag ut ö metade. Vi beslöto att att stanna här 4-5 timmar 0 vila. Metningen misslyckades fullständigt — jag kom aldrig åt något bra ställe — vi fingo trösta oss med att slå upp en corned beaf-burk. Sedan allmän knytning några timmar. ”De dödas ö” kunde ej heller upptäckas, vi fingo sedan höra att den låg ändå längre ut åt sjön ö så nära vår strand att den ej kunde urskiljas som ö förrän man kom alldeles nära. — Bröto så upp — jag tog nu kängorna vilket var skönt efter de mjuka komagerna. Vi kommo snart upp i en helvetes svår videbeväxt mark där vi höllo på att fastna alldeles, särskilt måtte bärarna haft det småtrevligt. Klarade omsider skivan ö nådde en god björkmark som varade någon timme. Skönt att gå på hård gräsmark under små björkar — vi kände båda hur vi liksom kommo närmare hemåt här ö kände oss därmed än mer bittra lömska mot folk som förbittrat denna färd för oss. Satans! Jag kommer aldrig att glömma dig min bästa Wiklund! — Snart blev regn ö stämningen än sämre. Jag tänkte utan särdeles nöje på fortsättningen av årets arbeten — den långa tid jag ännu hade kvar — detta ju endast början ö så förstörd! — vidare på Kolaresan nästa år som syntes som en mardröm! — Då vi rastade för skaffning på V. sidan den första stora bäcken som här gör en väldig ravin — observerades en båt med 2 personer på vid andra sidan sjön. Vi skreko ö skjöto med revolvern men utan resultat — båten fortsatte ned at utloppet. Det var bara detta som fattades tyckte Joseph. Jag tyckte detsamma men samtidigt att det var roligt att se folk äntligen. Tydligen voro de ute på fiske att döma av dess rörelser. Under marschen kunde vi se den länge för att till sist försvinna borta i älven. Vi instämde till en början med Norrmans yttrande att det var förfärligt stora ö förfärligt fula fjäll här uppe ö undrade vad egentligen skönheten ligger som folk tror sig se i dem. Det är väl framför allt de
