Page 20 [20]
OCR
visad ner i gaststugan — sarskilt hus — dit Jon kommer efter — hans döttrar elda upp ö komma med kaffe. Folket fa sitt i dagligstugan — utan dopp — jag daremot far kakor 6 annat gott. Sonen Jakob får order att hissa flaggan — ”då vi har en svensk till gäst” — ö i regnvadret 0 stormen smäller snart den ”rene flag” — kanske något litet i triumf? Men mitt hjärta värms av hjärtligheten här ö av snyggheten ö disciplinen. Jon ar en god värd ö vet hur lång tid det passar sig att låta en gäst vila ut. Och skönt var det med kaminvarmen 6 kaffet. Efter att ha dragit fram med mitt ärende förklarar JÖn snart att han följer med själv — vilket jag hela tiden hoppats på. — Efter en stunds dröjsmål i stugan — där Jön först måste veta vilka mina karlar voro ö deras stamträd — han kände de tvås — bar det iväg. Vi togo samma båt — fastän jag kastade ömma blickar på Jöns femböring som bättre skulle klara ”båran” därinne i fjorden. Men Jön kände Bernhofts gamla halvfjärderumming — att det var en stött båt. Jag ville inte segla — men Jon bara skrattade — han tog dock in 8-10 stora stenar till ballast ö så iväg. Det gick! Vinden platt på aktern — ibland med kast från sidorna. JÖn pratade i ett kör men var en påpasslig seglare ändå ö jag var lugn. Utanför skeppsbord var oftast som en kokande gryta som båten rusade igenom lugnt ö säkert. Mötande ström kunde ibland slunga vågorna högt upp — så högt att det var som ett under för var gång båten klarade detta utan att fyllas. Men strömvågor kastas underifrån ö rätt upp ö sjunka igen — ej som andra som slungas framåt. Längst inne — nära Glaamgårdarna var värst ö så straxt på smult vatten. D.v.s. stor dyning — men lugn. Strömmen stark här ut — ö då man såg sig om utåt fjorden kunde man skönja den breda strömfåran som en sjudande vit slingrande fors — genom det mörka oroliga vattnet. Nu gjordes en underlig manöver — man halsade seglet fram på babord ö styrde så på hamnplatsen vid Fykanån. Vi seglade sålunde med styrbords låring utåt fjorden ö med seglet vänt utåt. Vinden slog nämligen här så hårt mot fjällväggen att på denna punkt trycket utåt var starkare än inåt. — Det regnade nu jämnt — ö hela tiden vi voro vid ristningarna. — Det var emellertid förträffligt för vårt sökande emedan figurerna framträdde så tydligt. Snart hade jag också upptäckt 2 nya djur — just de 2 saknade från förra gången ö lyckades — om också med stort besvär i regnet — rita ö fotografera dem. Under tiden sprang Jon ikring ö sökte sina gubbar — för att efter någon timme — då även vi alla hjälpte honom — få reda på dem. Det var som jag trott moderna ristningar — men tydligt dock de omtalade. Jag tog ännu några fotografier ö så lämnade vi återigen den underbara klippan. I skydd av en stor sten vid stranden höllo vi nu middag — kalla köttkonserver är gott. Vid avfärden var regnet nästan slut ö så småningom klarnade det mer ö mer. Stormen rev dock i ännu en gång med stor våldsamhet ö mina 4 roddare hade den största möda att hålla båten uppe i fart. Ibland tenderade den att stå stilla ö en gång sackade den av . Det var då en väldig våg mötte — lyfte ö-återkastade högt — högt upp —— ö båten åter med hela sin tyngd kastades ner i nästa. Hela båten knakade så hårt att jag — då jag sansat mig efter det hopp jag fått göra från min toft = andra ändan av ”gungbrädet” — trodde att den gått sönder. Vi klarade emellertid denna farliga passage — det var första bergudden ö sedan lugnade det sig alltmer — sa vid Setvik blaste ej mer an då vi lämnade det, d.v.s. hårt nog dock. Här gingo vi upp ännu en gang 0 Jon bjöd på kaffe. Vi talade nu mycket om gruvfyndigheterna i fjället ö JÖn var på detta område slängdare än jag. En mineralog i smått. Jag fick av honom 2 beryller från
