stängde för men solskenet låg varmt över Mesön 6 langt i syd över Svartisens fjäll. Även
”Spilderhästens” toppar glödde mörkröda. — Ännu en stund sutto vi sedan på den
stämningsfulla förstutrappan vid en pjolter ö åtskilliga goda historier kommo fram — mest
om gården — om dottern ö sonen (som nu är i Mosjöen på exercis) De båda gingo en gång
uppför ”Spilderhesten” — men det lät hemskt. Sem För åtskilliga år sedan hade gamla fru
Johanne gått samma väg vid Fykanåen som jag i dag. Bernhoft hade stått nedanför ö sett på
Oo nar hon kom ned var det på ett hår att ”hon fått bank” så rädd hade han varit.
Det var nu ganska skönt att koja. Vi kastade ännu några blickar på solskenslandet i
söder ö kröpo så ner i vårt bolster med en känsla av att nu voro vi hemma. Vi hade vunnit
vart vardfolk 6 de oss. Astrid hade haft ea utmarkt under min bortavaro 6 bade gumman 6
dottern hade tävlat i att vara snälla.
Dagen tillbragtes under vila mest, jag skrev dagbok 6 vi gingo 6 spatserade m.m. Astrid
tämligen bra på f.m. dock trött. Fotograferade Vi Läste romaner ö mådde gott. —
Ångbåtsturerna dåliga — ingen båt förrän om 2-3 dar. Måste alltså stanna.
Dagen tillbragtes på enahanda sätt. Redan i går hörde jag av Bernhoft att det skulle
finnas ett par ristningar — ”en lapp fin ö en finnekone” som jag alltså ej sett där borta vid
Fykanvatn. I går tillbakavisade jag det som en ”historia” I. åtminstone som moderna
ristningar varav jag ju såg flera — men ju mer jag funderade på det nu — desto oroligare blev
jag ö oaktat jag trodde att det var ett misstag beslöt jag mig för att fara dit in ännu en gång.
Det vore ju förargligt om min undersökning skulle vara ofullständig — förresten bara ryktet
om dessa figurer måste dödas för att ej längre spöka ö kanske en gång dyka upp i
litteraturen. Jag beställde 3 roddare till morgondagen 6 fick lana Bernhofts ”3%
halvfjärderumming”. Det var skulle för övrigt vara väl använd tid — jag fick nämligen i dag ett
nekande svar från Trondhjem på min telegraf. förfrågan om Hamburgerruten kunde anlöpa
Zrnes i morgon. ”Departementet tillader ingen avvikelse Hamburgerruten”. Alltså sk måste
vi vänta till den 27, ”to-ruten”. — Astrid samre i dag ö vi beslöto oss för att hon skulle vända i
Narvik ö fara hem genom Sverige. Men för att ej resan skulle bli för tröttande skickade vi
telegram till Åke om han ville ta emot henne en tid i Råneå. Vidare telegram till Solberg
(Vadsö) att hon ej kommer ditupp — för att han ej måtte göra några arrangemanger i onödan.
På morgonen avfärd — den fina långa båten skjuter hård fart — jag sitter i lyftingen
insvept i en rya — långhårig ö varm som en björnhud. Snart äro vi vid Glaamneset 6 styra in at
fjorden — hissa segel ö segla bitvis men med dålig vind. Den vackra färden får jag således nu
göra om igen Ö njuter intensivt. — Efter någon timme friskar vinden ö då vi närma oss Setvik
blåser han hård ö vi rusa med stark fart upp på slipstockarna vid Setviksnöstena. Samtidigt
ett häftigt regn. Jag sprang upp till JÖn — som emellertid trugar oss kvar på kaffe. Jag blir