skummande våg. Backen upp till ristningarna såg lätt ut men var rätt ansträngande särskilt
med bördor. Däruppe var förtjusande. Fykanvatnet var som en saga — oberört —
vitgrönskimrande med snöfjällens ö Svartisens speglingar fyllande nästan hela dess runda
yta. Det hade regnat litet på f.m. 6 allt var så friskt ö vårlikt. Luften dallrande klar ö alldeles
stilla. Jag bara önskade att Astrid fått se detta. Arbetet gick fort ö utmärkt tack vare regnet
nyss förut — som framhävde de underliga härliga ristningarna — vilka i vanligt torrt väder äro
så svåra att se. Jag använda därför största delen av dagen till fotografering — först
ouppkritade figurer medan de stode blanka — sedan kritade. Pa slutet ritade jag även
åtskilliga. Bara fotograferingen (ö bekikandet) tog c:a 7 timmar. Vi åto ett par mål.
Konserverna fr. Trondhjem voro förträffliga ö kaffet en nektar — med kokt på det mjölkaktiga
isvattnet. Vi höllo en timme middag — sutto mitt på det väldiga hällområdet med den
underbara utsikten av insjön åt vänster ö framför oss hela fjorden med Melön i fonden.
På kvällen insåg jag att jag nog skulle hinna på ännu en dag — om jag också endast fått
fatt på 22 av 24 angivna ristningar. — På kvällen samspråk i stugan — den stora barnhopen
fortfarande vild som en fårskock — men lockades med chokolad. Vi talade om advok.
”Schollberg” i Bodö ö om hans inmutningar här i trakten framför allt av ett ”b'ryll”brott i
fjället bakom Fykanvatn. Samma man lär ha en ”ritning” över ristningarna också samt kartor
över trakten m.m. Han är även ägare av forsen (jte ett konsortium, där ”en Persson” —
konsuln — är med; förmodl. står denne bakom alltsammans).
Härinne i dalen är ej så lugnt som synes. Stridens vågor gå höga — då det blir tal om
gränser — statens rätt — enskildes rätt — åbornas rätt ö ”en Schollbergs” rätt (han äger
nämligen grunden här. — åtminstone den ena — Kolbergs — gard — 6 Kolberg far ej köpa den —
fastän han försökt många gånger. Kapitalismen lägger sig tung efta— även härinne på fattiga
män som ingenting har att göra med den.
— Björnen är ingen sällsynt gäst här. Senast i dag gick en björnjägare uppåt mot
Bejardalen från Fykanåen. I samma direktion uppför Fykanvatns tillflöde i Ö. c. 10 timmars
gang ligger en plats dar brynen hamtas — knivbrynen — liebrynen. Man valjer dar bland lösa
stenar.
Upp tidigt igen ö rodde över. Ritningarna fullbordades. De kritade figurerna lago som vi
lämnat dem. Intet nytt hittades. Dagen var strålande vacker med tämligen stark blåst — som
friskade i till middagen. Det inre av fjorden blev fort vit — då strömbrytningen där är mycket
stark. — Efter avslutat arbete ville jag taga en situationsbild från de väldiga hällarna på andra
sidan forsen — ö även undersöka om ej där voro några ristningar. För den skull måste jag ner
till stranden ö överp med båt förbi älvmynningen ö så uppför den branta släta fjällväggen
dar. Kolberg varnade mig — han hade aldrig gått där. Jag tog av mig rock skor ö strumpor ö
började färden. Efter en halvtimme kunde jag ej krypa längre utan måste vila. Stora kameran
besvärade mig mycket. Nere till vänster c:a ett par hundra met. dånade forsen -— ett litet
halkande bara ö jag hade ohjälpligt rullat ditner utför den blankslipade glatta