Page 15 [15]
Astrid sällskap men detta gick dock ej — dagen led ö jag började nästan hoppas att det ej
skulle komma någon motorbåt — men fram mot 5-tiden hördes den långt utifrån ö låg snart
förtöjd utanför. Jag packade nu ö vid 6-tiden var jag klar. Avskedet var synnerligen
smärtsamt — vi voro även något oroliga för omvårdnaden av Astrid. Jag var emellertid nere ö
talade med dottern i huset — som hette Hermansen ö var gift med en sagf@rer i Vads6 ö som
var på visit med sin lilla dotter — att besöka Astrid ofta — vilket utlovades. — Karlen ombord —
som var son t. lensmand Tgnset — skrdanade en svordom Over drdjsmalet varpa jag rodde ut 0
tog strama tyglar från början — då karen liknade något av en fähund. Snart ångade vi iväg
med stark fart — Astrid vinkade i det lilla fönstret — gården blev mindre ö mindre ö snart
svängde vi om Glaamneset in på fjorden — mellan de väldiga skarpa väggarna. Båten stod
som stilla — då man betraktade stränderna kändes som om man stod i beck. Sakta kröpo vi
längre ö längre in i det underbara vilda landet — utför lodräta fjällväggar sprungo
tusenådrade bäckar stundom grenande sig uppåt — stundom nedåt
nere i skogs(busk-)regionen samlade de sig till strida älvar med hundrafota fall genom
kraftigt markerade raviner. Mellan fjälltopparna stucko jökeltungor ned — över shömassor
enstaka gråa solbelysta ö kala bergklumpor — stela som fästningsverk. Här ö där på norra
sidan några gårdar — gråa klungor på grönt ö med de väldiga fjällväggarna hängande rätt
över — — nästan lutande över dem. Fjorden smalnar — jag tog några fotografier — längst fram
skymtar en vit fläck i fjordbotten — det är ”Fykanåens” väldiga fors. Efter en timme nå vi dit ö
kasta ankar utanför Glaamgårdarna där jag skall taga in. Hela fjorden ligger nu i skugga —
endast övre delen av sydsidans fjäll med sin snö glimmar i solen. Men ljust är här ändå ö
vackert — det är ju midsommar.
Vi gå upp till M. Kolberg, min blivande värd — ett trevligt skäggigt ansikte. Han frågar
”käringen” ö det ordnar sig bra, men ej så med Tönset, som begär 35 kr. för skjutsen. Jag
hade nog av vissa yttranden förstått att priset skulle skruvas upp — men tänkt mig allra högst
20 kr. ö detta bjöd jag honom. Men en större svada har jag sällan hört. Han avklädde sig så
småningom all sin yttre polityr ö värdighet såsom lensmandens son 6 till slut stod dar bara
en naken fähund sådan jag uppfattat honom i första ögonkastet. Jag var lugn — men ond — 6
hade jag varit säker på mitt nattlogi ö känt mitt värdfolk förut — hade jag klått honom. Efter
en timme blev jag led vid gruffet ö gav honom 25 — vilket han med begärlighet antog. — Min
värd sade sedan att jag hade haft rätt. Han var dock tydligen litet rädd for den andra. — Nu
spisade vi — en enkel — men härlig vegetarisk supé — vitgröt.
Sedan gick jag ö såg på environgerna — den vackra stranden med det ljusa vattnet —
njöt av ”Alpenglähn” till över 12 6 kojade på hederligt fjällbygdvis under fårskinnsfäll.
22.6.
På morgonen fick jag Kolberg med mig ö vi togo matsäck för hela dan ö ö rodde över
till forsen (c:a 2 km. — ser ut att vara alldeles bredvid.) Omöjligt att gå dit — där reser sig en
kanske 500 met. hög klippvägg rätt upp ur sjön emellan. Svårt att landa invid forsen. Denna
är präktig. c:a 100 met. (91 m.) fall från Fykanvatn — synligt alltihop nedifrån som en enda