OCR
75 kom en karl ut ur en av bänkarna o tog hunden o drog ut honom. Prästen stod tyst några sekunder o forsatte sedan. Han ville icke gå in pa detaljer rörande det tvång som nu låg över sinnena - o ville icke riskera att stå här för sista gången i dag men han ville beröra några saker --- Jag hörde egentligen mindre på den logiska sammanhållningen av talet än på tonfallen o här syftseningarna o undrade mycket på hur han vågade o om det stod präster på samma sätt nu idag runt om i Norge med liknande tongångar. Jag ämnade omedelbart efter högmässan be att få denna predikan för att rädda den över till Sverige. - Så kom salmsång igen. Klockaren satt där framme i koret vid sin lilla orgel o tog upp med sin skarpa finnmarksrést. Bakom honom o fjantade den la. kirketjeneren. Flera lappar togo sången som amore. Särskilt en yngre lapp som stod upprätt vid en vägg. Men han var samtidgit skådespelare o posor. - Till sist 3 ganger 3 slag i kyrkklockan o utgångssalm. Vi gingo ut i det härliga solskenet, där jag frdjdades at den häpnadsväckande färgglädjen över de utströmande lapparna. Jag tog några färg bilder, tyvärr för få. Vi antastade en Kararjokkelapp ang. skjuts. men han hade bara 6 renar o stor packning själv. Så kom prästen 0 jag som komplimenterade honom (” ni är en modig man, präst”) Det visade sig att han hade bara en liten lapp med några