Sida 68 [68]
OCR
67 vidare åt söder i härligt solsken. Närmast åt älven är en serie av särskilt små stugor - här ligga även ett par akjor, tydl. ur bruk (det bekräftas också från alla håll att akjan icke längre brukas som fordon här i Kautokeino (annat än i undantagsfall). En gubbe står o sågar ved. Vi språka med honom - först om de skidbackar vi se på V. älvsidan utför de 2 höga terrasserna. Jo - där åkte ty. i fjol o en hel del stod. Länsmannen klarar det gott. Lapparna? Nej. Jag ber gubben (han talar även no.) ställa sig vid sin stuga (som tycks vara den allra minsta här (se skiss) o jag tar en bild. Han heter Aslak Sivertsen Sieri. ”Släkt med Isak”? ”Kenler du han”? ”Ja”. uppe vid Fadresjokka, ”Det är min sönn”. Vi gå in i stugan o språka en del - jag frågar om kåtor o får höra att bälliekåtan är den vanliga hos fjällapparna här etc. (se särsk. anteckn.). Vi tala om gamla lappsaker - nej det har han inga. Men han har inte tid att sitta längre. Då vill han ha en krona. Ja - det ska han få. Men samtalet fördärvades genom det där - så jag bryter upp om en stund. När han tog ihand säger han lite oroligt: ”Koss går det med kronan da”? Ja Hilding har redan halat fram den. Vi fortsätta genom hela byn o ner pa isen o fram
