Sida 39 [39]
OCR
38 aldrig. På eget inisthativ föjlde gossen med på skidor o gick före med sina 2 hundar som voro tokiga av glädje att få röra på sig. Det var itresant igen att få se en lapp på skidor - den egendomliga benrörelsen o de korta vickningarna på överkroppen, inga fina löptag - skidorna slant ju också på skaren. En stav förstås. De krumma benen förde benen dock fortare fram än renarna oss. Varför de inte sprungo nu i nerlut förstår jag inte. Längst ute på den långa nodpynten stannade Isak o pekade kursen. Han fick en krona, vilket han tydl. icke väntat, varför han följde ett ensligare ett långt stycke, mer genom en djup dal o upp på ett nytt fjäll. Däri från pekade han även ännu ett fjäll o där bakom någonstans låg Nilas kåta. - Vi fortsatte nu i samma tröga fart ner i dalen o upp på fjället, som följdes efter en lång sträcka. ” Så nerför i en lång fin sluttning, där renarna verkligen fingo litet fart. Så genom en dal åt norr - Myrar - myrar o många svängar - det tycktes som om Nila varit full när han for hemmifrån också. Spåret mycket otydligt.Så bar det i bestämd höger sväng o jag undrade vart ut skulle leda - vi foro mot söder igen. Men det var för att komma ner i en floddal o efter tvära raviner (0 en vurpa ”) jag blir ganska hungrig - o kylan biter i. Jag börjar sjunga för att komma, ifrån o det går bra - gamla visor av alla slag.
