OCR
35 blev bistrare o bistrare o jag välsignade den virkade hjälmmössan jag tagit fram, liksom så sälskinnshanskarna. Pälsen satt jag på o behövde icke. Men kring munnen frös det i virkningen förstås. Vi fara upp i dalen mellan de utpekade fjällen o stiga sakteliga men säkert. Här är som redan långt söder om Syväjärvi uteslutande björkland.Icke en tall och björken glesnade allt mer. Ibland kände jag igen mig. Så vid den största stigningen på f. m., som jag fotograferade under fart (gjorde visst så 1926 också). Backen upp måste vi gå ur, ganska brant stigning. Blev en smula anfådd - stannade o fotgraferade bakåt - Där vi stodo var tätt vid spåret (3-4 m. ifrån) en ripställning med snara av vittråd just som Ragnar beskrivt i går. Nu översnöad delvis. Fotograferade som den var först - sedan en gång till efter att Ragnar satt den i ordning. Här var första passhöjden - eller rättare första kanten av högslätten - vidden som nu straxt börjar öppna sig i allt vidare utsikter - oerhörd - gigantisk fantastisk.