Sida 41 [41]
OCR
där ett trevligt värdfolk. Värden sitter 5 gör spånkorgar, en fullvuxen dotter väver 5 4 små skojiga ungar komma en efter en efter en lång stunds bekikande fram 3 skakar hand. Kaffe. Oskar har gått till skogen efter renarna. Folket i gården hade släppt dem dit i dag på morgonen i säker förvissning att ingen färd kunde bli av. Jag ger Tjernström en liten överhyvling för slöhet mot gubben som skulle ha hållits efter genast från början. Han försöker försvara sig att det ju inte går med renar en sån dag när inget spår finns. ”Om det så regnar smådjävlar, så ska vi iväg” så jag ”även om vi ska ligga i timmerkojan i natt”. Han skrattar förläget — men gör icke mer invändningar på hela dagen (praktiskt taget). Jag fotograferar 5 så kommer gubben 5 renara selas på. Det visar sig nu att visserligen icke den påtänkta timmerköraren åkt men i st. 2 andra — och allas hjärtan lättna — utom möjligen mitt som är förhärdat. Vi köra nu med gubben först, sedan jag, båda i renrisslor, sist Tjernström på rensläde. Sista renen åtskilligt lat. Det var vackert ner genom de sista gårdarna © ner pa Lainoälvens is. Den är bred 5 med stränder som Torne älv ungefär. Molnen rivas sönder 5 solen kommer fram 5 det blir en underbar dag — alldeles underbar. De glest bevuxna svagt ondulerande tallhedarna äro ljuvliga i sin vita glans — himlen är blå 5 vit 5 solen värmer gudomligt (c:a 50 blitt). För renarna är det värre med värmen, men de trava rätt snällt i alla fall. Det är egentligen gubbens ren som är något med. Upprepade gånger stanna vi 5 skrapa medar — det fäster rätt mycket. Dessutom är det mycket trögt på myrar, där spåret yrt igen redan en del. Eljest lyser spåret som ett slingrande d lysande band på den jämna snöytan. Hur något kan ”lysa” mot detta vita torde bli svårt att utfundera, men så är det. Det är mycket myrar, långa väldiga gudomliga myrar. En frisk flakt da 5 da fran NV. Vi ga i nästan rak riktning at NO (mot Matalajarvi 5 Kukkasjarvi). Har 5 var en svag skogsas. Det är vidunderligt att åter ha rentömmen i hand 6 se vidderna fran rensladen. Hela denna natur får ett helt nytt useende. Det lilla djuret skymmer icke utsikten, utan man har vidden framför sig, man sitter själv lägre — — ja jag vet inte vad det är, men det hela är totalt förändrat. Jag ropar åt Tjernström att det kan väl hända att det varit mera praktiskt 5 billigt med en häst hela vägen till Saivomuotka, men det är detta jag kommit hit för att se 5 känna. Han håller med mig i min känsla. F.ö. skulle även en häst ha rätt bekymmersamt ibland idag. Vi ha smort våra skidor nu sist i Kangos 5 äro beredda att ta dem, men behöva icke. En del små berg dyka upp — Palovaara m. fl. sedan även Sarvi-kero, o.s.v. Några oerhört stora myrar — ah Lappland! Nej — administriellt är detta ännu icke Lappl. men det är ju Lappl. i alla fall dessa socknar. Så småningom nå vi timmerkojan på skogen, som ligger vacker på högsta kanten av en abrink. (jfr. nagra fotos) Renarna fa vila 5 vi bekanta oss med de nyss fran tva hall komna kararna — (Kangos — 6 norrifran) Kaffe bjuds men j. vagrar. Traffa en trevlig gubbe har som haren del att förtälja (liksom även värden på sista gården i Kangos) Vi fara vidare i samma underbara väder 5 nå efter långa myrar Matalajaur som nu är sänkt (inbrakte första året 100 skrindor hö, sedan knappt 20) Därefter en mycket smal 5 lång tvärgående myr — så den lika funtade Kuckasjärvi (som en älv) 5 så efter några kiloms tämligen hygglig körning Kärändöjärvi. Högst på backen bor Oskar med en underbar utsikt. Några låga men kraftiga fjäll i NV. 5 sjö 5 myr nedanför oss jämte resten av byn (mer än 10 gårdar) x) Vid överfarten av Kukkasjärvi (la. Kukkajaur) foro vi förbi en la. offerplats utan att jag då visste av det. — Vi låta renarna stå 5 gå in i det prydliga köket. Gården liten men ser välskött ut. Gumman är från Parkalombolo, alltså trol. lapska, vilket framgår av pipan. Hon är den första jag sett på resan som röker. Det framgår att Oskar anser renarna för trötta för vidare fart. Kl. var 340 när vi kommo fram. Avståndet 274 mil. Jag ville först att vi skulle fara
