Sida 36 [36]
OCR
väldig as — med utsikt nedåt över den oerhört breda Kalixskogen 3 med svartblaa asar många mil i fjärran. Vi fortsätta nu i stark skymning. Det blir dock ej mörkare. Hästen sköter vägen själv 5 börjar snart att trava ganska friskt. I NV. bryter nu fram en gulröd aftonhälsning under den gråa himmel som under e.m. igen dragit ihop sig — — 5 vi börja föra ett trevligt samspråk som förkortar tiden så att vi ett tu tre äro framme i Narken 915. Vi köra genom den rätt vida byn fram till gården Taavalo som ligger mörk. Min vän går in 5 ordnar saken 5 jag bjuds gå in i salen, där tre bäddade sängar varav 2 upptagna. Jag får några glas mjölk — 5 skriver sedan en timme till något över 11. Då inkommer en ny tummare som skall ligga här! Det är hans mjölk jag druckit hälften av. Jag hör mig för om det också är hans säng jag nu tar hand om. Nej — han kryper ner hos en av kamraterna. Jag har min sovsäck i sängen enär lakanet (endast underdito) ej endast ser, utan även är betydligt använt. Jag ligger skönt trots de underliga valkarna i madrassen. Det var underligt folk i Juoksovaara. Dbk hade förberett mig på att gubben var besynnerlig (med häftiga anfall någon gång) 5 jag tror att han var kapabel till litet av varje i den vägen. Hade litet kort sätt i röst 5 rörelser i all sin livlighet. Men han visade ingenting annat än älskvärdhet mot mig 3 bjöd in mig på kaffe i sitt lilla undantagsrum. Var snygg 5 prydlig 5 språksam. Den som jag såg var en stillsam d vacker ung karl, mågen (Jonti Kalle eller Kalle Jonti) däremot hade en ansikte med de största möjligheter till epilept. anfall. Stirrande ögon 5 stark avmagring kring ögon 5 kindkotor, röd skäggstubb. Han var dock utmärkt körsven 5 begick inga våldsamheter. Var dock lite ryckig — t. ex. när han ville jag skulle byta häst i Poulamajärvi 5 gick in 5 väckte folket där. Men lika nöjd sen ändå när han kom i risslan igen. Talade om sin varglojakt för något år sedan. I sitt slag besynnerlig var även Joh. Petter fr. Lahnajärvi. Vore säkert av värde att pumpa beträffande övertro m.m. Jag glömde mina vantar hos brodern 5 J. Pett. /överstruket ord/ blev glad. ”Ved du vad det petyder?” ”Nej” ” Jo att du kommer igen en annan kång”. Han skulle ta vara på dem. Den rackarn begärde 8 kr. för skjutsen. Fick 7. vilket var för mycket även det. Men han får ju en lång hemkörning. Det dröjer längre om ändå, ty vi låna hans rissla nu för att fara till Narken, emedan det inte fanns någon lämplig rissla hemma. 18/4 Söndag Vaknade vid 6-taget, tittade på kararna — de snarka fortfarande. Vid 48-tiden kom den lilla pigan fr. i går in med kaffe till mig — Tumrarna ha nu gått upp 5 sitta vid sitt skohö i den stora hemskt möblerade salen 35 prata Ö.K., som verkligen är obegripligt. Jag trodde jag skulle förstå det bättre nu, men inte när det talas med låg röst. Det klingar underligt, men tonläget är mer svenskt än jag hört förr. /överstruken mening/ Saken får sin förklaring. De tala icke Ö.K., utan Ö.Lul. 3 de äro fr. Svartbyn. De få kaffe efter mig — 5 sen går jag upp 5 ordnar min toilett ungeför lika hastig som deras med undantag av att jag tvättar mig. Vilken procedur även företages av dem en timme efter. Jag beser gården — ute är en bländande sol 5 vattnet rinner av alla tak. Jag går in i det överfyllda köket 3 hälsar på värden som tronar där i mitten av de sina (jag såg honom en skymt i sin säng i natt när jag var inne för att få besked om rum. Då myllrade folk i sängar i alla hörn — nu likaså men pa de igenlagda dragkistorna m m. Jo — skjuts skulle komma — 6 vad hette jag. Ja da ha vi nog sett det i tidningen. Tankegången är som hos Jönsson i Juoksovaara: ”inte reser en sån kar omkring för ro skull. Alltså börjar Taavala att tala järnvägsfrågor 5 jag svarar i min okunnighet undvikande, vilket naturligtvis uppfattas som augurens väsen. I natt var Kalle
