OCR
Vikmans, som visade sig vara predikanten Joh. V. som Dbk talat om. Även här bara värdinnan hemma. Jo ”nog måste jag få rum.” En kall kammare upplåtes (+2720), men trevlig är den 5 jag sitter med kläderna pa tills den flammande elden i den öppna hörnspisen fått upp temp. till 100. Sedan stiger den kvickt till 15 3 20. Sängkläderna ha bretts ut 5 det hela blir angenämt. Huvudvärken försvinner 5 j. trivs. Medan värdinnan som är mycket vänlig bäddar gör jag upp om skjuts i morgon till Lahnajärvi. Jag får het mjölk 3 ordnar min proviantpåse 5 äter en smula. Skriver till kl. 412. Dbk 5 jag talade idag om rasfrågorna här. Jag klämde honom på den punkten för att få fram hans synpunkter då han alltid varit en /överstruket ord/ smula överlägsen på den punkten men alltid också synnerligen svävande. Resultatet blev negativt ty han ”tog tillbaka” efter en halv timmes debatt, att han var övertygad om att ha orätt tvivlar jag på — men han brast i argumenteringen. Han ser ju inga rasskiljaktigheter här alls — ej heller kulturolikheter — utan endast naturliga differentieringar av en 5 samma kultur — en 5 samma folk. En troligen litterär fluga han fått — den går ju icke att upprätthålla annat än om man tar ett 20000-årigt perspektiv bakåt. Då blir det kanske samma folk — samma kultur. — — Han förklarade att det var kognaken till kaffet som gjorde hans svarslöshet (Jag har överlämnat Svens flaska till honom — själv har han aldrig sprit hemma — ingen motbok) Trevligt folk. Sonen som kommer hem i skymningen (%9-tiden) 5 som j. träffar i köket vid den svarta järnspisen, som sprider värme men ej ljus (kulturens förbannelse), är lätt att komma till tals med för skjuts i morgon. Efter skrivningen ligger jag 5 fantiserar mot ?? den falnande glödhopen. Äntligen börjar resan. 17/4 lördag dopp 5 en viss sälta i snusvällingen. Kallt i rummet — men en torrfurbrasa sätter snart sprätt pa tillvaron 5 jag gar upp. 47. Ute är sakta snöfall som igår men vind mer från norden. Frukost, renkött (segt som sig bör, så illa skuret) potatis 5 sen —chokoladsoppa. Den smakade f.ö. riktigt bra. Några små knubbiga pigor ha ett visst /överstruket ord/”kvän pike” snitt i kropparna, eljest syns ej mycket av finskt. Dock bastugor vid varje gård som i Landsjärv. Dessutom kunskap i finska (bättre hos äldre än yngre). Vi köra ut (i rissla av hittillsvarande typ) på skogsvägarna norrut. Landsvägen slutar har i Angesan. Det gar anda ratt hyggligt 5 Fredrik Vikman kör bra. Men snön faller tätare 5 tätare 5 snart är hela släden 5 allt i den vitt. Myrar 5 skogshöjder — jag dåsar i risslan — 5 nickar till ibland. Kring 9-tiden köra vi in i Päharova, en liten by på 4 gårdar på en skogshöjdsluttning, utan större utsikt. Hit sträcker sig enl. Dbk Landsjärvbornas kunskap endast så tillvida att man vet att i Paharova kan man trolla. (Speciellt göra folk sinnesrubbade) Fredr. bekräftar saken sedan. Vi köra upp till den bortersta gården för att göra förfrågningar rörande vägarna. Träffa en liten rund 5 saftig 5 starkt skelande flicka — en av de yngre av gårdens vuxna 5 nu tydligen den styrande, trots närvaron av gift svägerska med barn. Bälte om livet 5 tjocka stadiga ben i byxor 5 bandskor förstås. Det hela som en lappjänta — men hon var ljus — 5 konterfejet var skuret i finska mönster. Taket ett virrvarr av ”hiller” för att tala med Fredrik. Jag ritade deras geograf. längd 5 bredd. Kaffe. Flickan talade flytande högsvenska. x) Efter en halvtimme avfärd i snöyran igen 5 över myrar m.m. 5