Sida 32 [32]
OCR
är slutförd (även om förklaringen gör hela denna argumentering överflödig). — Jag får inte gå 5 telefonera som jag lovat Astrid 5 Lidström. — Det hinns ju ej heller med — då vi hela tiden vänta på maten 5 när den kommer telefontiden är slut. (Telef. är en kilom. härifrån) — Allt det här låter som klander! Vare det fjärran. Jag njuter obeskrivligt att vara hos honom igen 5 se hur verkligt trevligt han fått det 3 hur han trivs. Och av att få tala om mina rön — 5 diskutera om hans etc. Han är sig alldeles lik — han för ett sunt liv 5 har fått ro i sin själ. En utmärkt middag, kalla supar m.m. Jag avklarar Andersson, som nu tackar 5 avsmyger. Vi prata ännu en stund om fi. 5 la. i övre delen av denna dalgång m.m. 6 vid 412tiden bryter jag upp. Dbk följer med — jag tar bara en ryggsäck — — 5 vi vandra i den underbara, rätt dunkla natten mot Landins under samspråk. Dbk är nu givet mildare. Stjarnhimmel med en mork molnmassa i vaster. Smal molnskara i denna. Detta 5 kullarnas former mellan åkrarna ger mellansvensk stämning medan den lysande bleka gröna skiftningen i norr ropar mig med stark röst. I Landins har man gått till kojs men vi lysa oss in i köket 5 purra sonen som ger kurs för kammaren, som uppnås — varefter Dbk avtågar efter en segerrik strid med en rullgardin. — Jag skriver till kl. 1. Jag har ju besökt Dbk av åtskilliga skäl. Kanske främst av vänskapliga — för att uppmuntra honom 5 visa hans vänner i byarna att han är hågkommen 3 uppskattad. Detta förstår han kanske om också motsträvigt ibland men säkert bäst — det ögonblick jag rest. Men även av egna skäl. Han intresserar mig 5 han stimulerer mig otvivelaktigt om också kanske mest som opposition direkt 5 indirekt. Hans synpunkter delvis sammanfalla med mina, delvis äro mig något oklara — & man vill ju få fram klarhet hos honom för hans egen skull sen vill jag ju gärna veta hur långt han kommit i sitt arbete 5 jag lovade ju också Gunnar att om möjligt få ett intryck av om det går framåt eller icke. — Jag tangerade denna sak i dag (i kväll) men det lyckades inte alls. Han arbetar när humöret kommer 6 da gar det bra — men däremellan studerar han för att få bakgrund. Han kommer i sitt företal att sätta (eller har redan satt) att det största felet i boken är att han ej hållit på ytterligare 20 år. Jag frågade om han arbetade på måfå, alltså ibl. med kapitel som hör till första delen, ibl. till andra. Han svarade att han ej alls bestämt sig vad som skall höra till första eller andra delen. Det syns som om Gunnar upprepar sig! Nå jag ger honom fan så länge. Vill han hålla inne med sitt 5 sin arbetsmetod så gärna för mig. Förstår han inte att det kunde ha varit nyttigt om jag kunnat svara på frågor från folk? Jag sade honom det. Han svarade något sarkastiskt undvikande. Emellertid var han en smula förlägen. Att hans undervisning med barnen måste ta en stor del av hans tid är ju självklart 5 han sade så själv. Huruvida han fått sin ekonomi tillfälligt uppklarad vet jag inte — jag brydde mig ej om att gå in på den detaljen när han tydligen undvek personliga samtal — emellertid var det glädjande att se att stor trygghet råder 5 en stilfull, ljus 5 trevlig ton över det lilla hemmet — tack vare mycket de gamla förtjusande möblerna 5 tack vare kanske — Märta. — Men hur någon koncentration i arbetet kan ske här förstår jag ej, där åtminstone någon måste ligga i rummet — för att ej tala om att under dagarna alla vistas här men han är ju döv 5 det hjälper väl det hela. 16/4. fredag. Det usla korrekturet jag fick med posten igår 5 som jag låg 5 laste till 42 hindrade mig att sova. Det var en del fel 5 dålig svenska m m. som spökade i huvet 5 som j. fruktade skulle bli svårt att få ändrat eftersom jag fått det så sent. Jag drömde om det 5 låg och fantiserade om problemen. Hjärnan var ansträngd — 5 först senare förstod jag att det var av Dbk. Dels att
