Sida 27 [27]
OCR
brevbekant — 5 även av intresse nu. Jag köpte ett armborst (stocken) 5 besåg gamla handlingar 5 antecknade uppgifter om gravrösen. Sakerna ordnar sig till belåtenhet 5 det känns tillfredsställande att få sina idéer bekräftade. Jonsson visserligen bara smålänning (inget förklenande i det — jag menar han kan icke kramas på något av egen släkttradition) men hans vakenhet 5 intresse äro obestridliga — om han också synes ganska nervös. Men är det underligt då man skall förena smålänningens närighet med norrbottningens kroniskt dåliga affärsvanor och med den födda samlarens skiljda intressen. Hans samlarmani var utan begränsning — 5 högst förtjusande. Hans pålitlighet kan jag icke bedöma nu genast — men det fanns ingen anledning till att vara annat än ärlig i fråga om uppgifter. På e.m. hade Fjällström ringt 5 meddelat att han skaffat en pigg karl tills i morgon. Som jag ej alls bett honom därom måste det ju betraktas som ett ytterligare bevis på den vänlighet som Kalixborna synbarligen hysa. Jag har ett intryck av att alla känner mig och på hotellet blir jag uppassad som en prins av alla här varande fruntimmer som äro legio. T. ex. i natt då de höllo styr på de 30 - 40 skyttarna här utanför. Jag märker att jag blir gammal — d en sån där uppmärksamhet skulle förr /överstruket ord/ kommit mig att kråma mig andligen — nu bara roar det mig. Men behagligt är det ju. Skrivning till långt in på nattkröken. 13/4 tisdag. Det blev ändå en del göra (brevskrivning m.m) på morgonen 3 uppköp (förstor.glas + ant.böcker) m m innan jag fick ta farväl av mina välvilliga 5 delvis sköna värdinnor. Ulrik Andersson var en tjänstvillig, pratsam, väl inskränkt men desto mer i uppgifterna pålitlig man, urspr. överkal.bo. Han visste ingenting om för mig direkt intressanta saker f. ögonblicket, men desto mer annat. Vi språkade om försvunnen renkultur, om sockenlappar, om dr Hogner, som enl. honom lär ha dött i vinter, om dr Hogners fru, om bådas excentricitet (körde tills. efter en stor hund, levde egendomligt etc.). Ingenting om säljakt ”men jag har sett en säl en gång”. — Vädret var gudomligt, kallt i skuggorna, solen som i Sahara, men ändå föret klingande 5 vägarna bäriga. Just sista veckan kan jag förstå. Min envishet är egentligen uppfriskande. Här sitter jag 5 kuskar till Sangis bara för att jag alltid tänkt att j. skulle börja där, medan tiden är så knapp att jag inte vet om resan kan fullbordas till sin ändpunkt. Jag skulle vinna ett dygn genom att fara tvärt norrut — men j. reser österut, men — det har sina poänger — och sin nytta att fasthålla vid sina planer. Och j. har ju en känsla att j. skulle vålla Sangisborna stor besvikelse 3 att det skulle kunna minska deras nit om j. icke kom. Det är stilla 5 fridfullt på hedarna 5 snön är som en dröm. Vägen är som uttäljd i krita, men en gnistrande krita. Vid Kvarngårdarna i Sangis gör jag en nedstickare till brodern Johansson — jag gör det som en uppmärksamhet 35 det tas emot med välbehag. Kaffet avstyres 5 visiten blir bara ett par minuter, men efterverkningarna bli årslånga. Hos gästg. Sandström blir jag mottagen som den förlorade sonen. Sandström är som vanligt en smula behärskat humoristisk — med gränsbons avpassade orörliga ansikte. Hjärtligheten gör att j. omfamnar en högbarmad piga i st.f. frun — men det är ju ingen skada med det. Mitt beslut — när fattade jag egentligen det (ty i går hade jag sagt att jag skulle stanna här över natten) — var fattat som jag kom in. Jag vill vidare upp till Lappträsk redan idag. Sandström kan ej följa men hans svåger — Andersson (f. i oäkta säng här av finsk mor) d även finsktalande är villig. Han eftersändes 5 vi överenskommo om pris etc. till Lansjärv (c:a 13 mil.) Kaffe — sedan lunch. Sandström och jag språka säljakt m.m. 5 ga sedan 5 se pa
