Sida 20 [20]
OCR
upp ända till mitt för Fjäderägg. Men det skulle betyda mörker innan vi nå land. Jag föreslår då att gå tillbaka till brytteisen 5 följa den södra kanten av tunnisen eller att följa gå genom brytteisen i mer västlig riktning. Och så blev beslutat. Jag trodde nu att vi skulle vända så att bakändan drogs före genom vaken. Nej! Kararna (Hugo 5 Helmer) göra en framåtgående bukt tills vi få kurs paralellt med vår gamla ränna. Hur innerkarn kunde gå där är mig en gåta. Alfred gör isundersökningar 5 jag tar hand om iskälken som nu kommer i en tvärställning 5 är svår att klara. Det går först med Alfreds hjälp. Efter ett 20-tal meter ligger jullen uppe på is igen 5 vi få kälken under den 5 gå tillbaka. Jag märker nu en del sma frathal har 5 var 5 känner med fötterna isens tunnhet. Jag tänker med ett slags vild förtjusning på hur behagligt livet är inrättat 5 är tacksam uppriktigt tacksam för vad jag fått se nu. Ty jag förstår bättre vad svårigheter finska sidan skall ha att bjuda på. Jag säger detta till Hugo. Han skrattar 5 säger: ”Ånej om det vore som här vore det ingen sak. Nej lös sörjan är värre.” Vi nå brytteisen 5 vända nu i rät vinkel mot SV. Efter en stund ett nytt svagisfält som vi besluta att ta över för att spara oss en krok på en kilometer. Vi skicka dock ut Alfred först 3 vänta tills han är helt över. Det är tunnt men det går, det är bara de sista 50 meterna som det hänger pa. Vi satta fart 5 slingra efter hans väckarespår, av vilka de flesta pressa upp vatten. Det går snabbt 5 fint 3 kälken löper lätt på denna slätis med sina stora stöpvattensjöar. Vi hämta oss före den sista biten 3 ta sedan en stark slutspurt. Jag går närmare akterstammen. Halvvägs brister det 5 jag åker i igen som förut, men kastar mig inåt i båten. Förut blev jag bara sur om högerfoten som hade sämre vritstlindning, nu tränger vattnet ner också i vänstra skon. På några minuter ha kararna båten framme efter nagra hejatag. De arbeta raskt 5 (eljest) tyst, men äro glada 5 pigga. Hugo De vilja att jag skall byta men jag vägrar ty jag anar blöta även längre fram 5 som j. sade sa lange man ror sig i arbete gör det ingenting. Nu följa vi en is av annan beskaffenhet straxt utanför kanten av brytte-isen, men sedan ut från denna. Den är bildad av en mängd hopfrusna större 5 mindre bitar 5 är helt vattenfylld (eller så gott som). Alfred går före någon kilometer, men slutar sedan 5 tar i selen igen. Farten blir mycket rask 5 kälken forsar genom vattnet som ofta går upp en hel fot på benet. Kararna röra sig med overklig säkerhet. Norr om oss ha vi den osäkra slätten vars färg härifrån är ganska otrevlig, svartgrå eller helt svart. Solen lyser trevligt 5 värmande 5 vi slänga alla av oss våra rockar. Det är ett friskt humör 5 en ej uttalad tillfredsställelse att ha kunnat atertaga var gamla kurs igen. Vina snabbt det yttersta /6Overstrukna ord/ grundet som är täckt av en mäktig iskall. Utanför den (i vår riktning) är svagis igen men vi göra en kringgående rörelse 5 klara den och nå sa ”lia”, den fasta isen. Kl. är 6. Här möter oss nu snö d av obehaglig art, nämligen under smältning, den är som såpa 5 blöter mer än vattnet nyss. Vi dricka vår sista kaffeskvätt men ge oss ej tid att äta. På den Alfred gör en undersökning av isen norrut, som visar att vi ej kunna fortsätta på blankisen längre, den är för svag. Vi måste in på ”lia”, in i snösörjan på den. Nu lämnas båten på det yttersta skäret, den läggs omvänd högst uppe 5 vi lasta vår kälke 5 fortsätta. Det är betydligt tyngre än förut, 2 draga 5 2 skjuta på med stavarna. Att åka skidor är omöjligt. Men allting går — även om det kostar på fläsket 5 kararna svara fortfarande villigt 5 glatt på alla mina nyfikna frågor, som nu hopa sig allt mer, när nya förhållanden komma. KI. 7 nå vi ”Torsöhålet”, d.v.s. det är inget hål numera utan landfast. Vi pustar ett par minuter innan vi fortsätta på den arbetssammaste delen av dagens färd. Det är 5 - 6 kilom. kvar. Nu äro vi dock säkra för svagis, men önska oss nästan till den vattenhöljda blankisen Ty det är fan så tungt. Och man plumsar ner ibland till över knät. Ibland — nej vartannat steg! Så småningom ha vi klarat terrängen d nå ned på Jebäckssundet som emellertid är lika illa — men dock slätt. Det är nu full skymning — natt blir ju icke mer här uppe — i väster lyser en blekröd nyss flammande rand — i norr hörs höga
