Sida 15 [15]
OCR
Har jag ej förstått skrestångens oerhörda betydelse vid denna jakt förr så gör ja det nu. Nu vänder han 5 går i en båge längre västöver fram mot sälen igen — det går fort 5 jag kan ej utan kikaren skilja kar 5 stång åt — det är ett 5 samma levande väsen. Långt borta hörs dånet av blåisen som skjuter ihop mot iskanten vid havsvaken, eljest är det tyst 5 sälen ligger alldeles lugn. — Jag riktar kikaren mot honom 5 får in ett par stora svarta fåglar — kråkor — en ovanlig syn. Jag följer dem 5 ser att de äro 7 - 8 st., de flyga lågt 5 söderifrån mot sälen. Jag undrar hur det skall gå ty kråkorna göra oroliga kast 5 söker sälen med kikaren — borta! Jag stannar emellertid kvar ty jag ser fortfarande glimtar av Hugos rygg där han ”kräker” i jämn fart — — Så småningom reser jag mig upp i knästående ställning — nej sälen är borta — 6 det ar troligt att Hugo ej vill se upp förrän han nått den brytte han utsett till ”lägenhet”. När han kommer dit höjer han sakta huvudet efter att ha gjort klar bössan — först nu alltså — 85 jag ser honom höja sig högre 5 högre. Då reser även jag mig 5 går framåt. Efter 40 - 50 m. märker jag dock att jag icke kan komma längre utan skidor 3 utan väckare — det är starka snöstöp i fotsteget — vilket här betyder bara en sak — nämligen igenyrda öppna rännorl. ”klamningar” av växlande bredd. Jag går tillbaka 5 tar pa skidorna — men nu kommer Hugo sparkande på stången med stor fart. Vi sammanställa våra intryck. Jag ansåg att han borde ha skjutit första gången eller litet framför där — han ansåg det för långt mer än 300 m., men medgav att han kunde ha gått längre fram där. Han såg dock att han kunde komma på ändå närmare håll längre väst, men måste därför gå tillbaka. Han gjorde alldeles rätt — helst som ingen annan jägare var i närheten — ingen kunde ju beräkna kråkorna. Vi gingo nu fram 5 det visade sig att min beräkning var riktig 5 han kunde ha krupit (som han själv sade också såg) ända till 100 m. inpå sälen, i den första riktningen. Han var förargad — men visade det icke — i alla fall icke i tal 5 sätt — utan var lugn som vanligt. Vi besågo ”legan” i blåisen som har var bara 1% tum - 1% tum 5 besago aven nagra gardagslegor intill. Egentligen bor man aldrig ga fram till salhalet nar salen blivit nerskramd, da finns utsikter att salen kan komma igen samma dag, om dagen ar lugn 5 solig — eller i alla fall nästa dag om det lider mot slutet av dagen som nu (kl. är c:a 2). Men går man fram till hålet tar sälen väder av en när han kommer upp nästa gång 5 blir borta i flera dagar 5 star han i nagon ”blisa” intill blir han skrämd av trampet på isen. Vi fortsätta nu över en kilometervid slätt av blåis 5 snöis som är mycket tunn. Blåisen i allm. 14% tum 5 sndisen endast en tum. Skidorna bära emellertid bra — 5 vi gå ett stycke efter varandra. Hugo saktar sällan farten utan går raskt på — endast stöter med väckaren då 5 då eller oftare just då han går över kanten av någon snöisbildning. Dem går han aldrig rätt över. Det börjar blåsa mer — och snön ”stréen” som Hugo säjer när vi nu nå fastare is igen med tjock snö. Dock ej fast is utan stora isstycken tätt tillsammans inom väldiga ”räna” av brytteis. Här ta vi ny pejling från en hög isvall 5 bestämma oss för att ta rätt in efter ”ränan” i riktning mot Holmsund, vinkelrätt alltså från iskanten. Vi äro ungefär en mil från Gadden. Alfred syns snett bakom oss då 3 då. Gossarna ha försvunnit, antagl. gått hem igen. Vi löpa nu i jämn 5 fin fart in efter /överstrukna ord/ bryttekanten ungefär en kvarts mil 5 gå här över en mycket oländig 5 svår isbarriär över till den fasta isen 5 vända nu hemåt under jämn löpning efter kanten av den s.k. ”kvikken”. Vi ha trevliga samspråk 5 jag förvånas flera gånger (liksom också förr) över min följeslagares intelligens att uppfatta mina frågor 5 utreda de främmande begreppens innebörd samt över hans ärlighet då han själv är tveksam över ordens betydelse. — Holmögadds fyr står som en nål framför oss hela västra Kvarken till vänster jämn d fin med en 5 annan knöl här 5 var. Himlen mörknar 5 plötsligt påpekar Hugo att detta är fenomenet ”vakamörkre”, detta mörknande i skyn i skymningen över
