Page 14 [14]
OCR
öppet, ibland är tunnis — 3 där han alltså lätt kan komma upp men samtidigt är relativt svåråtkomlig — eller också på de svåra isstyckena eller och fastisen innanför, där han då har sina ”visten” ända sedan isen blev /överstruket ord/ lagd. Vi få snart känning av ej endast svår 5 racklig is utan även på svagis i olika former. Väckaren går ned hel 5 hållen i snösträngen där ingen is finnes inunder, men ändå kan bära ibland, 5 oss naturligtvis på skidor. Blåisen träffa vi snart i mindre partier. Den ser otrevlig ut men bär ändå — trots en tjocklek ibland av bara en tum. Jag fotograferar Hugo på en sådan ”ongtangning” — straxt därpå börja större sådana med utomordentligt vackra speglingseffekter från himmel, sol 5 ”brytte”. De se ut att inte bära en katt en gång — men det visar sig att de bära. Det var här ute som vi under dagarna förut sett öppet vatten 5 en d annan säl. Vi träffa också ett sälhål upptaget troligen under själva läggningen /överstrukna ord/ i går — Ty nu igenfrusen (foto) /överstrukna ord/ Isen här 1,5 tum. Blåisen är synbarligen bättre än dess sidokanter av yrsno. Vi äro nu inne i mycket osäker is 5 Hugo prövar ofta med väckaren 5 jag ångrar att j. ej tog en med också, liksom att jag ej tog en skrestång. Efter en kvarts mil eller så stanna vi vid en stor brytte 5 speja (spää). Hugo får syn på en skal pa ett par kilometers avstand 5 nu börjar förberedelserna till dennes dräpande. Den ligger på blåis 5 ganska öppet, bara en del brytte-is norr om. Som vinden är sydlig är ju detta förmånligt. Hugo gör sig ingen brådska — spejar om Alfr. syns — om andra skalfiskare finnas 5 om annan skal ar uppe — samt tar samtidigt sina kurs för skälen. Det är ingen fara att han ser oss. Man behöver ej ta betäckning förrän man kommit så nära att man med blotta ögat ser sälen resa på huvudet. Vi gå alltså rätt på honom intill c:a 500 m. ifrån, då vi ta noggrannare bäring efter bryttets lage. Hugo gör i ordning skrestången 5 jag stannar ett stycke framf. skidorna — sedan j. följt Hugo ett stycke. Han ger sig iväg med god fart 5 jag har nu under den närmaste halvtimmen en intressant sysselsättning att se hans rörelser 5 samtidigt den stora feta sälens lugna 5 regelbundna rörelser med rygg 5 huvud. Det senare sticker regelbundet varannan minut (ell. så) upp /överstruket ord/ 5 tittar — sälen ligger med huvudet mot närmaste ishöjning 5 det lär vara hans vana att alltid se mot denna vare sig hans kropp ligger i den riktningen som nu eller ej. Jag beräknar avståndet t. 400 m. Brytteisen är låg 5 Hugo måste efter en stund ”kräka” mycket försiktigt. Han står med v. knä på ”stången” 5 sparkar med höger fot 5 höger hand. Bössan ligger hela tiden i fodralet på klykorna 5 vackaren ligger efter ”stången”. Han snor åt h. 5 v. inne i isen, stannar 5 höjer huvudet, går tillbaka — fram igen — allt med utomordentligt lugna 5 målmedvetna rörelser. Till slut är han på c. 200 m. avstånd (eller något mindre) 5 synes osäker på grund av att han så länge kikar framåt 5 åt sidorna. Han reser sig på knä 5 till 5 med på fötterna, vilket visar att han är tämligen nära 5 har något skydd. Hans ställning är egendomlig — hållningen ungefär som en gorilla — med knäande ben 5 framåthängande armar, krökt rygg 5 ansiktet uppåtvänt. En ställning full av stor kraft 5 möjlig att utveckla en stor snabbhet att falla samman om så behövs. Han ser farlig ut — 5 det ligger många skälars dräpande bakom dessa linjer — 5 manga slaktleds jagareinstinkt. Han gar ut 5 snor ”stången” tvärtom 5 kryper nu bakåt — till min förvåning långt bakåt 5 anda allt mer 5 mer nedhukad tills han till slut ligger platt pa magen pa stangen 5 skubbar sig fram med hand 36 fot /6verstrukna ord/ bada utan att arm |. ben höjas. Det går tidvis mycket snabbt — det matte vara slattis 5 blais — det hela går ljudlöst — det är som en stor orm som slingrar fram eller ett farligt rovdjur som krälar sig fram. Farligt ja — det är en visshet över rörelserna — 5 ett absolut behärskande av situationen som är fascinerande. Ej en rörelse i onödan ej något vändande hit 5 dit utan en säker 5 klar beräkning — — Han glider nu i riktning snett från själen men vänder ej huvudet — utan rinner fram alldeles platt.
