Page 13 [13]
komma över men de voro villiga ”förschöka”. Eljest vore ingen dålig dag för skäl.
”Påsklördagen” av gammalt en god ”skäldag” 5 ”vongdag” — (lika bra men isolerad som
sista veckan i april 5 första i maj som alltid räknats som bästa tid såväl för färdmän som
hemmavarande skyttar). Han förde sitt tal lugnt 5 förträffligt 6 med stor diplomatisk finess 5
takt 5 jag uppskattade honom tillfullo 5 vi bestämde oss för ”skälafiske” i Västra Kvarken
utan julle men med Helmer som utkik hemma om vi skulle driva ut. — Fyrmast. kom in 5
även hans pojkar skulle ut. Jag vädjade till honom ang. östra Kvarken — icke pa gr. av misstro
mot karlarna — utan av politiska skäl. Det måste fastklubbas hos en typ av hans art — slås
fast med hårda slag i hans skalle — att det verkligen är omöjligt att komma fram österut —
ty eljest bildar han utan att kanske direkt vilja det en annan uppfattning 3 av den art att jag
inte vill ha den efter oss. M.a.o. han kommer att säga att mina karar legat 5 latat sig här på
min bekostnad. I 5 för sig gör ju icke överfarter /överstruket ord/ eller icke-överfarter något.
| mitt program ingick att studera svårigheter eller icke att komma över i isen. Och det är
bättre för mig att se svårigheter i alla dess former än motsatsen. Och så har jag ju fått såväl
studera som muntligen genomgå säljakten, 5 mycket annat med dessa kunniga karar vilket
jag eljest endast fått lukta på om jag kommit över första dagen i fråga, det är ju bara en
inblick jag fått nu med — men en kraftig sådan 3 som visar hur givande en fortsättning skall
kunna bli.
Allting vid min vädjan till fyrmästaren svällde hans självkänsla till den punkt jag ville
ha honom 3 hans omdöme blev Erikssons. Jag klädde mig kvickt 5 gick upp i fyren. Det finns
inga planer att komma fram /överstrukna ord/. Hela Kvarken (så långt vi se) i riktning mot
Väsågra ligger i blais 6 dari fastfrusna drivisstrangar 5 stycken. Troligt är att blaisen bar en
eller två man styckevis — men daremellan icke 5 ej båten. Och blir den nedtryckt går den ej
fram — och blir den sittande blir den ”ner ”tynndj ner”, d.v.s isen skjuter över den och
sänker den. På grund av mindre klar sikt var havet ej så grannt som i går — men luften lättar
så småningom 5 vid frukosttid är det nästan solsken. Vi få bud att Holmsundsborna äro ute 5
hämta sin kvarlämnade båt 5 att säljägare från samma håll äro på väg utåt. Vi få bråttom.
Gossarna ger sig i väg med sin julle i sydlig riktning mot iskanten 6 Alfred Bm i vastlig (SV)
med skrestång. En kvart senare gå Hugo 5 jag. Han med sin skrestång. Alla på skidor vilket ju
är oegentligt, man brukar ej skidor i säljakter. Alla i ”vongklär” (jag får låna Helmers, som äro
ganska trånga) och med bössor förstås. Solen är nu framme 5 vi ha en frisk 5 trevlig löpning
efter Alfred som är som en prick långt framme. Karlarna ha brått för att få ett hyggligt
jaktfält, innan det blir upptaget. Vi komma dock på hela dagen ej i kontakt med
Holmsundsborna, som tydligen aldrig ämnat sig ut i jakten.
Enligt allas uppfattning på morgonen var det en god jaktdag (”vongdag”, t.o.m. en
”dikkerdag”), men tydligt är att sälen ännu ej kommit. — Vi prata 5 ha trevligt — Hugos
skrestång (jfr foto) lägger sig ibl. på sidan 3 bössan i sitt fodral tar i snön — men med ett ryck
i axeln varöver dragbandet vilar kommer den rätt igen, utan att vongkarn ser sig om. När det
blir knöligare får han dock med handen korta in på repet. — Vårt ”löjp” går rakt ut, ungefär
/overstruket ord/ i langsmal spetsig vinkel mot iskanten. Nar brytteisen (”isen som lämne
etter”) uppnåtts ta vi fatt på Alfred som här tagit sitt bestick från några isblock 3 prövat isen
framåt. Vi kika nu en stund 5 så skiljas vi. Alfr. går rätt ut mot kanten 5 följer sedan den på
ett visst avstånd 5 vi se honom under dagen då 5 då — än längre bort än närmare — mest i
den karaktäristiska kikareställningen mot horisontens starkt brutna islinje. Vi fortsätta
ungefär samma kurs, men böja så småningom under dagens lopp av, först paralellt med
iskanten — sedan från denna. Det är ej lönt att söka skäl vid iskanten idag utan endast i ”de
som lämne etter”. Här kan skälen ligga antingen i nyssbeskrivna is, däremellan det ibland går