Sida 10 [10]
OCR
att jag ej också tog kamelhårskalsongerna. Jag gick som jag stod tog bara renskinnshandskarna som äro utmärkta. Och utmärkta i superlativ äro skälaskorna. Vi gå in ibland i den täta lösisen som jag vill studera på närmare håll 5 gå upp på ett isstycke 5 ta nya bestick, men ingen säl. Jag fotograferar 5 ber att vi söka ett jämnt isflak för att få fotografera manöver med skrestängerna. Vi nå efter en stund en tämligen god ”terräng” för detta, om också väl ”brytte”. Här fotograferas allt jag kan — varpå vi göra uppbrott ”hem”. Vi ha knappt kommit ut från denna iskant förrän en säl dyker upp 5 står 5 ser på oss. Hade antagligen /överstrukna ord/ kommit fram under isen där han legat i något hål — 3 hört oss 5 nu ville han se vad det var för bråk. Han gick ner innan vi fått skott. Vi sökte en stund men forsatte så kursen. Efter 5 min. åter en säl i båtens riktning — antagligen samma — mycket stor. Hugo satt framvänd 5 tog frihandssikte från den hastigt stoppade båten. Kulan slog ned något framom, dock ett ganska vackert skott från den ej alldeles stilla båten. — Vi fortsatte 5 efter ytterligare 5 -10 min. fick vi syn på sälen igen, nu utåt c:a 125 met. Hugo gav sig nu tid att krypa ned 5 ta stöd mot framstammen 5 skottet gick genast. Träff. Sälen flöt upp som en sack 5 Alfred 3 Hilmer rodde det hårdaste de kunde medan Hugo stod upp 5 /överstruket ord/ skrek (om detta ord passar för dessa ytterst lågmälda karar) ”han flöjt, han flöjt”. Alfred manade i glädjen på där han satt 5 mynnade ”Ro Hilmer ro! Ro på Hilmer!” Alla voro gripna av jagarivern 5 som barn — eller battre — vildar, ty det äro de. Båten forsade iväg — men sälen sjönk allt djupare 3 halv efter 2/3 av vägen var han borta — sjunken. En stor flottfläck 5 mitt i en massa blodfradga var allt vi såg. Alla mycket besvikna — men ändå uppiggade. — Jag för min del tyckte att karlarna voro mycket intressantare än sälen. Men jag visste också att de för min skull hade velat få in sälen — ej så mycket för sin. Enligt överenskommelsen om färden så är allt jaktbytet mitt. Hugo var mycket tyst 5 jag förstod att han var ledsen. Men jag tröstade honom med att det var ett utmärkt skott 5 det måste jag verkligen också anse det. Ej för avståndets skull — men på grund av båtens rörelser 5 de få sekunder han hade på sig att skjuta. Jag tyckte nog 5 sade även att det var skada att skjuta när sälen ändå skulle sjunka — men kararna försäkrade att vid denna tid flyter de flesta sälarna — ty de äro ännu ganska feta (man beräknar specket i mars månad till 5 pund, i april till 3 pund, i maj till ett pund) — Och så tillade Hugo — ”ja i alla fall äter han inte upp laxen ”bort i näta” för oss”, och det har han ju rätt i. Vi rodde nu en 20 minuter till förbi ganska stora iskallar intill iskanten 5 nådde vår utgångspunkt kl. 745. Vi lade båten på kälken 5 togo våra gamla spår — 5 det gick något raskare. Båten lades på en iskall något mer än halvvägs in mot land likaså kälken. Skrestänger 5 bössor medtogos — och kl. 510 voro vi vid Gadden, där jag möttes av fyrmästaren med stor nyfikenhet 5 ljudligt matbud. Man hade hört skottena. — Saken vändes 5 debatterades 5 vändes igen 5 fyrmästarens skärande skarpa röst kom in på oändliga utläggningar 5 historier. Han hade fortsatt den provskjutning med sin nya Huskvarnastudsare han begynt i går 5 på f.m. idag 5 var inte nöjd med den. Tacka för det — den är ju som en kanon (kal. 11.5) — Maten var underbar, fläsk 5 bönor 5 havrevälling med russin. Jag skrev en stund — sedan gick j. till kararna 5 vi fortsatte våra uppteckningar. Detta fortsatte till 9 — 5 sedan efter radiolyssning till kl. 11. Telefon till Astrid. Allt väl efter vad hon sade. — Sedan skrivning till kl. 1. Det kyler på (-4 -5”) 5 blir väl blåis i morgon. Jag har ordnat med att få hit min post. Helmers pojke åker skidor hit vid 4%5-tiden i morgon bitti. — En av kararna möter så långt han hinner.
