Sida 83 [83]
OCR
långt. Jag skickar V. före för att kontrollera hotellpojken och hjälpa honom med skidorna. Konsuln och j. sitta ännu en stund samt följas sedan till stat. Där träffa vi även stinsen - ”allt är klart och tåget kan gå”. Jag börjar nästan genast skrivningen på morgonens föredrag - men kommer bara 8-9 sidor. Går in t. V. och språkar läser och röker och njuter - ser på landskapet och spekulerar. Vid Karungi station kl. 5 e.m. är det 19,5” varmt i solen. Längre inåt blir det mer snö och från Vitvattnet mot Niemisel är det ordentligt skidföre överallt. I Vitvattnet kaffe och samspråk med hedersmannen stinsen. Resan går fort och snart äro vi i Boden. Här möts jag på stat. av red. Larsson i Norrb.kuriren (N.K. hade ringt redan på f.m. och bett om telef.intervju men j. hade bett dem komma på kvällen i st. De hade sett om min ankomst genom annonsen för radioföredraget). Vi följas t. hotellet (telegr. fr. Astrid var all post här). Under intervjun kom i tel. först Lindqvist i Norrb.tidn. (j. bad honom återkomma 112) och sedan TT:s repr. i Luleå Landén (j. bad honom återkomma 312). Jag gick nu ned och sökte V. och fann honom komma från stan med ett par små påsar apelsiner. Vi togo farväl och han tackade på ett rörande sätt. (”Jag vet ej hur j. skall kunna tacka för allting - ja Ni vet nog bäst själv vad j. menar”) Och så hände något rätt signifikant. Jag hade ju icke mer än en enda gång under resan antytt att han nog bl.a. hade lappblod i ådrorna. Då j. nu efter handtryckningen och för att visa hur j. uppskattade honom lade min högra hand på hans vänstra axel - (vi stodo nästan sida vid sida) så kom hans vänstra hand upp och lades på min högra axel - den lapska hälsningsformen. Det slog mig först ett par sekunder efter att han gått. Jag gick ett slag i stan men sedan tillbaka för att supera, varpå den gladlynta Lindqvist kom och satt till nära kl. 1. Under tiden telef. med Landén för tidningstelegrammet. Jag försökte även i kväll komma fram till Sthlm - men åter intet svar. Jag gissar det jazzas. Jag hade tänkt skriva i natt men det blev för sent. Lindqvist talade om att han funderade på en motorcykelfärd upp till Abisko och hur han gjort sådana färder på vårskaren i Vilhelmina långt upp på Marsfjället. 30/4 Vaknade tidigt igen men tog det lugnt och så kaffe på säng. Varför inte njuta av kulturen? I går fick j. inget bad som j. hoppats - det var upptag. men skall försöka i dag. Mulet och gråkallt varför jag inhiberar den vårpromenad jag tänkt mig och i st. kastar mig på mitt föredrag. Ut går jag ändå en timme och ser på stan m m sedan frukost och arbete. Otto Lindgren ringer och kommer upp vid 3-tiden och språkar vid kaffet. Sedan hårt arbete till 37. Jag hinner ej hela föredraget på annat sätt än att jag prickar för utdrag i dagboken - en god idé. Så får j. äntligen tel.förbindelse med Astrid - allt bra. Skönt. Ringer t. Rudebecks. KL. %7 kommer rektor Svedberg och en ingenjör (Västerberg?) och hämtar mig i bil och vi köra upp genom fästningsområdet förbi Paglaberget till Degerberget, där de 3 väldiga masterna stå resta (107 m. höga) underbara fantasiväckande. Här en hel del unga och mycket trevliga radiografister och efter ett kort prov (på min begäran) sätter jag igång. Tyvärr var det svårt att läsa mitt manuskript och ännu svårare att läsa dagboken med dess slarviga piktur - och jag tyckte att föredraget hakade upp sig flera gånger genom omtagningar o.s.v. Men alla (de hade alla lyssnat i apparater i rummet bredvid) förklarade enstämmigt att det var utmärkt och de föreföllo belåtna. Så då så. Även chauffören som på mellantiden varit nere i stan hade hört det bra där. Blixtfotografering av mig i stolen såsom den första verkliga föredragshållaren från den nya stationen (D.v.s. rundradiostat. - radiostat. som sadan ar ju ”gammal”).
