Sida 82 [82]
OCR
och ett begrepp utan en realitet, - ovärderligt för allt kommande arbete. Jag vet vad som finns bakom, jag förstår dess möjligheter och dess betydelse. Jag tror jag är nöjd bara med detta. Kl. %1 fi. tid. Vred tillbaka en timme. Försökt telef. Sthlm i kväll men fick intet svar. 29/4 Vaknade förstås kl. 6 men fann det skönt att åter få somna in men det ville sig ej riktigt. Låg dock och mojade mig till kl. 9 så kaffe på sang. Betalade V. som skulle ha 146 - men fick 200, min beräkn. att han skulle först smälta den ekonom. uppgör. på papperet i går för att fullt förstå betydelsen av ökningen nu var nog ett klokt drag som kom att jämna vägen till den sedan skeende uppgörelsen inåt. Frukost tillsammans, darnere antastades j. av en herre vid namn Sandberg. Hap.bo född i alla fall, som hade sett mig i Kiruna och nu var full av vördnad och for 6. lite larvig. Var uppenbart mitt uppe i ett långvarigt och väl vårdat rus. Han handlade med bl.a. renskinn i de övre socknarna och syntes känna dem väl. - Vi gjorde ett kort besök hos fi. konsuln - j. bjöd honom på middag detta efter att Jj. fått tel.förb. med rektor Svedberg i Boden och det blivit klart ang. radioföredrag, i morgon. Jag reser alltså i middag härifrån för att hinna till Boden i tid för detta, som bestämdes till kl. 7. Besök i bokhand. och på posten. - Så togo vi en promenad ned mot havet. I förbifarten bad j. den vänliga stinsen att hjälpa mig med förtulln. av bagaget kl. 1. Vi fortsatte nu genom skogsmarken åt söder och upp på den högsta åsen där som vi följde. En del snödrivor, men också rätt mycket bart framf. allt på öppna platser. Mesta snön på sydsluttn. men där också tätaste skogen. Under hela dagen en strålande fin sol och lugnt och stilla och vi njuta av fulla drag. Även V. är nöjd och glad. Vi ha i början vår lilla uppgörelse vilken går mycket fort då han genast faller till föga. Jag säger honom att det är nödvändigt att det är en kapten på skutan och vidare att det är en kapten. Och om ödet skulle föra ihop oss igen - vilket han tydl. längtar efter - så måste han utföra alla order utan tvekan. Han är ångerfull och förstår vad j. menar och är tacksam. - Han har f.ö. stark fantasi och är en stor naturdyrkare. Han fantiserar på nersluttningen om Afrikas urskogar - här var verkligen tät och snårig och rätt orörd skog. Så småningom nå vi ned till isen och få öppen sikt utåt det frusna havet mellan holmarna. Snöisen bländar och solen värmer. Vi följa nu isen in mot Vuono. Här och var små fräthål isen är förmodl. ej längre pålitlig. Vi se ej heller några färska körspår. Framme kring byn är så gott som helt bart och det verkar just vanlig vår i Sthlmstrakten. Videt står med sina silkesknoppar, spoven visslar, änder fara omkring (stora ringänder) och snattra i vattensamlingen vid vägen. Landsvägen är nästan torr och jämn, bilar och cyklar fara fram. Det är sannerligen vår. Jag får undersöka det område som jag observerade här vid förbifart för 134 år sedan. - Nära framme vid staden grips jag av en sista längtan efter snön - varför vi gå in i skogen igen och där tar jag i en öppen glänta ett grundligt och ljuvligt snöbad, medan V. belåtet tittar på. På hotellet dit vi komma glada och upplivade av det härliga vädret göra vi oss klara till avfärd. Så middagen - dit konsuln kommer uppsträckt i redingot. Jag har också inbjudit V., som grips av ögonblickets högtidlighet och tyst och stilla tar sin sup (den första på hela resan) och sväljer (kanske med en undran över stadsbornas underliga smak i fråga om viner) sin Pommard. Han sköter sig väl vid bordet och har villigt upptagit de anvisningar Jj. tidigare gett honom i kamratlig form. Konsuln är en trevlig karl och en kunnig karl och vi föra ett animerat samspråk som nästan höll på att bli för
