Sida 81 [81]
OCR
(Denna har c:a 4000 invån. - socknen c:a 15000 - renantalet c:a 4000 allt enl. Peltari). Kyrkoherden är nyinflyttad i dagarna så j. behöver ej söka honom för upplysningar. Jag beser stånden (ej marknad men de stå kvar) men finner ingenting att köpa. Går t. vår beställda middag och möter V. som nu köpt stövlar (”blankstövlar”) + galoscher för tillsammans 360 mk, onekligen billigt. Middagen snygg och ”proper” men ej vidare f.ö. (urkokt kött och risgrynsgröt + smörgåsmat. Pris 25 mk per man. Därpå ompackning. V. uppträder nu i fina blänkande stövlar varpå än mer blänkande galoscher. Invärtes är nog även en förändring till det bättre, ty ej mindre än två gånger återkommer han till ”den där människan som kunde ta så betalt”. ”Och om han bara kommit att tänka på att tala vid Er”. Jaha. Jag skall låta saken verka litet och så skall j. göra ett sista försök med honom - för hur det är så tycker Jj. ju bra om honom trots hans stora otymplighet (för att använda ett milt ord). Biljetter köpas - billigt och sa embarkera vid jarnvagsvagnen III kl. som anstar ratta vagfarande. Vagnen liten och dalig och full av karlar som vi snart komma på förtrolig fot med. Cigaretter bjudas och erbjudas och rökas, likaså karameller - mina kartor lånas och läsas - dagens politiska problem diskuteras - likaså världspolitiska d”. Trevligt folk då man börjar prata med dem. Större delen sitter dock mest still och glor - men är artig och väjer undan - liksom även på gatorna till in förvåning. Men det var kanske min något skogslika utrustning i klädväg som väckte respekt och typens ovanlighet i allm. som avvek rätt väsentligt fr. det gängse. - Efter en stunds resa är V. som vanligt igen och han återkommer till våra äventyr. Jag måste dock medge att j. gjorde en spelöppning för att bereda honom möjligheten. Kaffe i Koivu tills. med en finne som är mycket språksam, varit på Kola (namn - - Laure) och skall nu försöka med familj flytta t. Petrosavodsk. Är målarmästare och ”stor bolschevik” enl. V. Skrivning. Landskapet kring Rov. och nedåt storstilat och delvis (intill älven) välbebygt. Stora nyodlingar överallt med långa tätlagda och raka tegar. Gårdarna som tidigare observerade (både äldre och nyare). Inga märkvärdigheter, men åtskill gick förstås förbi mig under samtalen och skrivningen. Vissa delar av ”dalen” påminna om Tornedalen men i allm. är det jämna och horisontella flodterasser (till skilln. mot Tornedalens sluttande marker mot älven. Horisontlinjen ofta rak och monoton skogsland. I Laurila tågombyte. Kustlandet gick fort förbi i skymningen - man såg ej mycket av det - så Torneå. Tåget går ej längre. Den artiga stinsen ger anvisningar. Vi traska över isen med vår packning (utom det poletterade som kommer i morgon) passera det mörka och stilla Torneå ordna passvisitationen till min fördel (efter försök att hålla igen mitt färska passvisum) och passera Handolinska bron. Vi minnas övergången över älven längst uppe i Muonio - svensk tull - artig som vanlig. Haparanda tysta gator passeras. Stadshotellet - Sverige i sitt mest välordnade skick igen - allt går så lätt och lekande. Pa taget ha V. och j. gjort upp vart mellanhav. på papperet, jag inbjuder honom att bo i mitt rum. Han stannar dar och vill ingen mat ha jag gar ner och tar min supé med sup och pilsner bara för ordningens skull. Kaffe och cigarr och Sv.D. vad kan man mer begära. Efterpå en promenad i natten - det är verkligen natt - med stjärnor och nästan mörker - vilken skillnad mot Enare t.ex. J. går ned till älvstranden och doppar min hand i Bottenhavets vatten (nästan) och hälsar hemkusten. Det är vackert - stilla - ljuvligt - ett par grad. kallt - jag går endast motvilligt tillbaka till hotellet. Jag tänker på resans resultat. Det förnämsta är nog att Norden här ovan icke längre är en geografisk figur
