Page 41 [41]
OCR
Glömde också att lägga halsduken om magen som jag tänkt. Slutligen nå vi kl. 2°° fram till Nauski, 3 mil, dar jag tänkte stanna ett par timmar för att skriva ett brev t. D.N., vilket jag ej hann i Virtaniemi på grund av att vi kommo fram så sent, men den starka solen och all opiet jag tagit för magen gjorde att jag nästan somnade över papperet och ej kunde fortsätta. Vi kommo först in i det stora timrade och blivande gästgiveriet där några vaktsoldater höllo till. Där fanns ingen mat att få men vi anvisades en liten kåk invid. Dit gingo vi och inträdde i en överhettad kammare där ett glödgat fruntimmer välvilligt lovade mat efter en timme. Gingo tillbaka till ”gästis” för väntan. Jag sprang ideligen för magen och blev mycket matt och lade mig till sist på en bänk för att få vila, ty jag var också trött efter tålkningen och magen fick bättre ro. Jag sov en liten törn. Så matbud och vi gingo att tillsammans med skjutsgossen och ännu en äta stekt korv och potatis + risgrynsvälling + smör och bröd, en härlig måltid, bara magen varit bra. Ett bra bordsdricka ökade på magens vånda, så att kaffe måste cederas. Överhettningen hjälptes genom att dörren öppnades och stod så hela måltiden, ej heller bra för magstackarn. Ingenting är bra. - Jag gick sedan och lade mig igen. Kom på den idén att låta ringa ner till Höyhenjärvi, där nästa ”gästis” är bygt, men ej ännu ordnats. En av vaktsoldaterna (som jag trodde) talade svenska. Resultatet blev att man ej kunde ta emot på ”gästis” emedan man höll på att måla några möbler, utan visade oss 3 kilom. längre bort. Då blev jag förb., men ansåg ingenting att göra om ej möjligen stanna kvar här, ty jag kände mig genomusel. Troligen hade jag också feber. En av vakten föreslog då att ringa ned till ing. Eriksson och be honom ordna saken ty han bestämde över dessa bygnader ännu. Vilket skedde. Jag träffade även nu bara frun men hon lovade vidtala sin man och bad oss vänta på besked. Detta kom eft. en stund, allt klart. - Den som talade svenska har i Nauski är en f.d. jagare vid namn Suririnnen, som slagit sig ned här i närheten, lappmarksbiten, lever i en koja. Han gjorde sig bemärkt under kriget och utförde bl.a. den bekanta sprängningen av det ry. förrådet med sprängämnen uppe vid Kilpisjärvi 1917(2?2). Är fr. Helsingfors och en bildad karl. - En av vaktmanskapet hette Halonen och var son till klockaren i Enontekis. - Vi fortsätta alltså, uppbrott vid 4-tiden - jag tålkande som vanligt. Stora hedar och långa raka sträckor, en och annan backe. Tallskog som ständigt. Snön börjar att avtaga märkbart, det kan ej vara mer än c. 30 cm. vid sidorna av vägen. Blitt och blött och svårt att styra. Stenar och grushögar till hinders. Vid sidan av vägen för löst och blött att åka. Så köra vi ned fr. vägen och åka längs denna och sedan in i skog efter telefonlinje, - genom ett lappnybygge - över en joki - skog igen och så Höyhenjärvi 18 kilom. kl. 7 med sina präktiga röda hus. Det hade varit ga. svårt att färdas ty jag var matt och ga. svag. Kände mig eländig och undrade hur fan det skulle gå i morgon. Vi visades in i en kammare med enorm värme (26°) och dar lade jag mig bara pa den enda sängen (V= badd var ordnad i ett hörn) och det kändes skönt. Beställde endast het mjölk för mig - och det var välgörande. Men måste ut ett par gånger. Först str. efter 10 tog jag temper. - 37,4 men den var säkert redan på nedgående för jag kände mig åtskill. bättre. Kröp nu ner och somnade snart. Kunde ej sitta uppe och skriva, vilket var första gången. 9/4 Väcktes 8 med en kopp het mjölk. Frukost 9 (mjölk och gröt). Värdinnan verkade surare än igår (trots att hon då med stor svada försökt att förklara varför hon ej kunnat ta emot gäster. Ute +5,5” i skuggan snön rinner på vägarna. Skidåkning ej tänkbar annat än en stund i början. Jag känner mig betydligt kryare och bättre - tack vare ett varmt omslag
