Sida 40 [40]
OCR
solnedgång bakom oss men framför oss blågrå himmel med underliga grågröna moln som stora luftskepp, bl. vilka månen steg upp blek och glåmig. Till slut i slutet av sundet var det omöjligt att fortsätta. Jag föll flera gånger. Jag kunde nu endast hålla i de djupa slädspåren men fastnade genom den nu allt hårdare skaren (som dock icke bar) och kunde ej komma fram. Jag gav alltså upp och kastade mig i risslan till VÄ stora glädje. Han bäddade om mig (jag hade nu stormrocken på sedan Petäjäsaari) och som bevis på hur trött jag var, somnade jag nästan tvärt. Jag vaknade bara upp då och då för att dra igen ansiktshuvan bättre 1. för att se var vi voro. Sent omsider foro vi upp vid Lusu och frågade där efter spåret upp till landsvägen. Som här var lappställe steg jag upp och tittade mig omkring i månskenet. Massor av renslädar och akjor och kälkar, varpå fiskedon. En bod fillustration sid. 133 orig.] varunder fiskedon. Små pörten fillustration sid. 133 orig.] i rad m.m. En rensläde, varpå låg en not, hade sina bärstöd synnerligen långt bakåt och låga fillustration sid. 133 orig.] f.ö. som vanl. släde. Vi fingo anvisningen och körde nu ned på isen igen och upp genom skogen. Synd - för här skulle j. egentl. ha stannat, men jag kände mig tämligen konstig och någon plats fanns absolut icke denna kväll hos lapparna. Det har nu börjat att bli kyligare och den arktiska natten är trolsk inne i skogen, där vi nu jaga igenom. Gossen är glad åt att ha ett uppkört spår att följa och kör raskt. Vi köra igenom ett stort skogshuggareläger med massor av hundar och stora hus av uppstaplade höbalar samt nå efter 3-4 kilom. landsvägen, som till det yttre ej skiljer sig mycket fr. de uthuggna vägarna V. om Enare. Men det är en väg under och telefonledningen talar sitt språk. Det går raskt undan och kl. 11 nå vi fram till Virtaniemi. Mörkt och tyst ser det trevliga stället ut med sina röda hus, men så öppnas en dörr och ett kvinnfolk visar vägen in i en kammare, varm och upplyst och flott inredd med 3 bäddade sängar, kommod och andra möbler, tapeter och tavlor. Vi äro väntade. Den hyggl. apotekarn har ringt. Detta är ett av turistföreningens härbärgen och vi känna oss åter i civilisationen. Även mat få vi i ett stort varmt kök. Té tar jag med förtjusning till den goda kallskurna skinkan. Här talas även svenska av piga och värdinna. Värden är också österbottning och heter Höglund. Sedan börjas skriveriet sedan magen omskötts. Den krånglar nu igen. Satt uppe till kl 1 och skrev. Temperaturen -7” Obs minns: de olika snösorterna på isen - som man lärde sig urskilja på håll. Vägarbetsledaren ing. U. Eriksson i Salmijärvi hade bett oss ringa fr. Virtaniemi - (vilket skedde vid vår avfärd dagen därpå. Vi bjödos välkomna till dem. Jag träffade frun. 8/4 Vaknade redan kl. 3. Magen igen. Det mattar det där. Sedan té på sängen kl. 8 och frukost kl. 9. Ett mycket trevligt ställe. Pasviksälven går alldeles nedanför och i en bred öppen ränna. Det är varmt igen och starkt takdropp. - Något efter 10 (107?) ge vi oss i väg igen - jag slänger efter som vanligt. Landskapet rätt enformigt - tallhedar men ofta ratt smakuperade. Alven har och var och stundom en timmerkoja eller ett begynnande nybygge med sina sma kakar och sina hundar. Vägen är något underligt lagd. Går ofta uppför backar där den kunde gått i svag böjning omkring i samma plan etc. C:a 6 met. bred, mycket smala broar. Här och var någon större backe som det är svårt att klara för mig genom att jag har släden framför och jag går fortare. En gång en kraftig kullerbytta och flera gånger tillbud. Jag känner att magen svär över hela denna tålkning och mest över dessa ryck och kullerbyttor. Mår ganska illa.
