OCR Output

solnedgång bakom oss men framför oss blågrå himmel med underliga grågröna
moln som stora luftskepp, bl. vilka månen steg upp blek och glåmig. ¬
Till slut i slutet av sundet var det omöjligt att fortsätta. Jag föll
flera gånger. Jag kunde nu endast hålla i de djupa slädspåren men
fastnade genom den nu allt hårdare skaren (som dock icke bar) och kunde
ej komma fram. Jag gav alltså upp och kastade mig i risslan till VÄ stora
glädje. Han bäddade om mig (jag hade nu stormrocken på sedan Petäjäsaari)
och som bevis på hur trött jag var, somnade jag nästan tvärt. Jag vaknade
bara upp då och då för att dra igen ansiktshuvan bättre 1. för att se var
vi voro. Sent omsider foro vi upp vid Lusu och frågade där efter spåret
upp till landsvägen. Som här var lappställe steg jag upp och tittade mig
omkring i månskenet. Massor av renslädar och akjor och kälkar, varpå
fiskedon. En bod fillustration sid. 133 orig.] varunder fiskedon. Små
pörten fillustration sid. 133 orig.] i rad m.m. En rensläde, varpå låg en
not, hade sina bärstöd synnerligen långt bakåt och låga fillustration
sid. 133 orig.] f.ö. som vanl. släde. Vi fingo anvisningen och körde nu
ned på isen igen och upp genom skogen. Synd - för här skulle j. egentl.
ha stannat, men jag kände mig tämligen konstig och någon plats fanns
absolut icke denna kväll hos lapparna. Det har nu börjat att bli kyligare
och den arktiska natten är trolsk inne i skogen, där vi nu jaga igenom.
Gossen är glad åt att ha ett uppkört spår att följa och kör raskt. Vi
köra igenom ett stort skogshuggareläger med massor av hundar och stora
hus av uppstaplade höbalar samt nå efter 3-4 kilom. landsvägen, som till
det yttre ej skiljer sig mycket fr. de uthuggna vägarna V. om Enare. Men
det är en väg under och telefonledningen talar sitt språk. Det går raskt
undan och kl. 11 nå vi fram till Virtaniemi. Mörkt och tyst ser det
trevliga stället ut med sina röda hus, men så öppnas en dörr och ett
kvinnfolk visar vägen in i en kammare, varm och upplyst och flott inredd
med 3 bäddade sängar, kommod och andra möbler, tapeter och tavlor. Vi äro
väntade. Den hyggl. apotekarn har ringt. Detta är ett av
turistföreningens härbärgen och vi känna oss åter i civilisationen. Även
mat få vi i ett stort varmt kök. Té tar jag med förtjusning till den goda
kallskurna skinkan. Här talas även svenska av piga och värdinna. Värden
är också österbottning och heter Höglund. Sedan börjas skriveriet sedan
magen omskötts. Den krånglar nu igen. Satt uppe till kl 1 och skrev.

Temperaturen -7”

Obs minns: de olika snösorterna på isen - som man lärde sig urskilja
på håll.

Vägarbetsledaren ing. U. Eriksson i Salmijärvi hade bett oss ringa
fr. Virtaniemi - (vilket skedde vid vår avfärd dagen därpå. Vi bjödos
välkomna till dem. Jag träffade frun.

8/4

Vaknade redan kl. 3. Magen igen. Det mattar det där. Sedan té på
sängen kl. 8 och frukost kl. 9. Ett mycket trevligt ställe. Pasviksälven
går alldeles nedanför och i en bred öppen ränna. Det är varmt igen och
starkt takdropp. - Något efter 10 (107?) ge vi oss i väg igen - jag
slänger efter som vanligt. Landskapet rätt enformigt - tallhedar men ofta
ratt smakuperade. Alven har och var och stundom en timmerkoja eller ett
begynnande nybygge med sina sma kakar och sina hundar. Vägen är något
underligt lagd. Går ofta uppför backar där den kunde gått i svag böjning
omkring i samma plan etc. C:a 6 met. bred, mycket smala broar. Här och
var någon större backe som det är svårt att klara för mig genom att jag
har släden framför och jag går fortare. En gång en kraftig kullerbytta
och flera gånger tillbud. Jag känner att magen svär över hela denna
tålkning och mest över dessa ryck och kullerbyttor. Mår ganska illa.