OCR
är en egen uppfinning (jfr. foto). Färden går fort över isen - skönt att åka för en gångs skull. Jag har lånat en fin lapp-pjäsk av d:rn och har det skönt. Efter en stund och då och då låter d:rn hästen löpa själv, och vänder benen in åt mig och vi ha ett trevligt och glatt samspråk hela färden som varar bortåt 134 timme. På ett ställe i början kör d:rn fel och upp i skogen i ett akjespår - bl. storstenar och trädstammar. ”Det var för besynnerligt vad med snö det har kommit.” Jag sitter och tycker smått synd om Enareborna som har en så dålig vinterväg till Utsjoki, när hästen stannar i en tvär backe i snön t. buken och inte kan längre. Icke underligt efter som här spåret upphör invid en vedtrave, där en pojke håller på att hugga. Med hans hjälp få vi vändning och tillbaka igen en kilom. och på rätt väg. Över myrar och genom tallskog med smååsar och till slut ut på Bielkajaur där kyrkan syns på andra sidan. Landskapet ungefär som i Mälaren eller Sthlms skärgård, utom att då och då ett större berg framträder långt i V. (Luosma och tidigare Otsamo). Vi ta nu av från vägspåret och rakt på kyrkan — rätt mycket snö men det går - den lilla gula hunden har rätt besvärligt - i allm. bär det icke ens för honom, skidåkning här utesluten i dag. Några bygningar synas. Hela eller till hälften rivna lämningar efter pr.gården som stod här förr innan kyrkplatsen flyttades på 1880-talet. Marken tillhör pr.bordet men arrenderas av apotekarn. Mycket snö kring k:an. Svårt att få nycklarna att passa (det hade varit besvärligt att få rätt på nycklarna först, prästen visste icke var de funnos, men till slut befanns prästens piga ha vetskap om var de hängde). När vi stodo och passade kommo ytterligare tre karlar i skinnkläder. Det var postförarna i sällskap med sin entreprenör Wenerberg i Thule (eller Maananen som det ocksa heter). De hjälpte oss att ”forcera” dörren, som befanns bara ha hängt upp sig. Kyrkan har i fjol restaurerats (eller ”remonterats”) och luckor voro försatta alla fönster. Sedan dessa öppnats kunde fotografer. företagas. Inga lösa inventarier alls kunde anträffas. Målning av vinkelstolparna mellan korskyrkans armar i grått och blått. Sedan utvänd. fotograf. och avfärd. Här hade jag först ett våldsamt maganfall. W&nerberg var en till utseendet trevlig typ, hade behållit sitt svenska utseende bra - ungefär som ”Skakis” Fagerberg. Hans far var gammal sjökapten och flyttade hit och bygde sin gård och var ett original. Skickade var vecka en rapport t. Huvudstadsbladet om förhåll. i Höga Norden. Farfadern 1. möjl. dennes far var svensk. Denne avkomling har gått igenom läroverk och prövat på div. utan att lyckas, (telegrafen, järnv. m.m.) men har nu ganska bra genom sin postförning (enl. uppgift 96.000 mk för att årligen föra posten Ivalo-Utsjoki), och driver dessutom div. affärer. Han bjöd mig välkommen till Thule vilken tid på dygnet som helst. Postförarnas renar voro pigga och satte av i fyrsprång - akjorna slingrade som båtar i storm. - Hemfärden blev lika fin som ditfärden nästan sövande dock genom den varma solen. Vi voro hemma vid %4-tiden. Jag skrev en stund och gick sedan upp till nya kyrkan och besåg denna. Fotograf. några småbilder etc. Invent. f.ö. fåtaliga, några nya mässkläder, d? kalk m.m. undanslängda bilder av ry. kejserl. högheter fr. 1800-talet, den vanl. snirkeltavlan fr. K. XI, en oljetavla (1800-tal antagl.) med nattvarden, en vacker kristallhängkrona, en yngre gjuten och ful hängkrona, några äldre och vackra lampetter, en liten kyrkklocka (1818) en större d? nyare etc. En större samling böcker, bl.a. på la. och fi. av äldre datum samt div. kyrkoböcker, som till dels voro skrivna på svenska ända in på 1870-talet. De älsta fr. 1700-talets förra hälft. (Den större delen av dessa arkivalia finnes emellertid i pr.gården). Av intresse var en samling kvitton fr. ryska uppbördsmän på bågskatten åren 1731-1794. Den utgjordes arligen av 30 eodmmKobw och 2 6o06puKa. Jag medtog bunten och försökte med doktorns hjälp och sedan i ensamheten tyda dem, men lyckades ej annat än generellt. Det var kallt i kyrkan och jag har