uppvärmd men huvet sticker man alltid upp under sömnen. Jag hade
begynnande huvudvärk och var kraftigt svullen i halsen. - Värdinnan
ordnade tvättvatten utan tillsägelse - snyggt med ren handduk och ljummet
vatten. Jag både tvättade och rakade mig efter som det var söndag igen. ¬
Efter detta skickades V. i väg för att beställa rum och mat på gästis
till kl. 9 - men för säkerhets skull beställdes mat även här hos polisen.
Samtidigt slängdes ut den bättre kroken i det att Juhu skickades till
prästgården. Han kom nästan genast tillbaka (samtidigt med V.) och hade
bud att j. genast skulle komma t. pr.gården och äta frukost som genast
flytta dit. Jag skulle få kyrkoherdens eget rum i hans frånvaro.
Underrättelsen tillfredsställde synbarligen V. som ansåg att vårt
anseende krävde denna gärd av gästfrihet och imponerade synbarligen även
på hela huset, som kände sig hedrat av att haft en så högt skattad
nattgäst. Jag gick alltså vägledd av Juhu och fann en präktigt bygd
prästgård och däri en yngre upplaga Itkonen, synnerligen trevlig och
gästfri. Frukost i sällskap med prästen och Juhu - som hade svårt att
klara sin potatisskalning men eljest skötte sig bra. Jag fick nu höra att
han varit utomlands - i Berlin m.fl. städer och sett sig om - d.v.s. med
vad hemma kallas ”en karavan”. Vi fingo nu språka om div. prästen och jag
innan han skrudade sig i sin lapppäls och d? mössa och begav sig i väg i
sin akja. Först voro vi till posten tillsammans men det var för tidigt.
Träffade på vägen apotekarn, som ser tillbakadragen men klok ut (Jaakko
Eråsen). Länsmannen (Huurre?) höll på att raka sig dagen och besöket till
ära, som prästen sade - honom träffade jag långt senare. Prästen och Juhu
foro i var sin akja, prästen efter en präktig vit ren (tillhörig
apotekaren). Första målet var Riutala (där barnhemmet finnes och där
väderleksobservationerna göras) för gudstjänst. Det är första gången
kyrkoherden far på resa upp mot Angeli. - Jag tog ett par plåtar av
avfärden som var i allo den vanliga - prästen först - renen vrenskade
kraftigt.
Det började nu blåsa rätt betydligt och var bitande - trots en
temperatur av bara 7-8 grader. Vinden ökade mycket fort till storm som
varade hela dagen med stark yrsnö - ett fruktansvärt väder, som vi voro
glada att undslippa - helst på sjön. Posten. Ett brev fr. Astrid. Första
post på hela resan. Sedan mötte jag V. som jämte Aslak och en akja kom
med sakerna. Vi enkla hjärnutrustning hade nu funderat ut att det var
något galet med mitt antagande av logi hos prästen, när rum beställts på
gästis (samtidigt som hans hjärta aldrig tycker om att lämnas ensam)
varför han frågade - ”Vad ska de nu betyda att du ska bo hos prästen när
vi skulle bo på gästis”? Det förstår du väl att man inte kan neka något
sådant, och f.ö. blir det ju så mycket billigare och du får hela rummet
på gästis för dig och ska äta så mycket du bara orkar och f.ö. sova hela
dagen.
Inför detta sköna budskap lugnade sig V. varefter han följde till
pr.g. och misstänksamt synade min bostad om den var som den skulle vara.
Han gillade inte prästens sovrum, men det var ju varmt! Jag började nu
genast skriva brev hem och tänkte också på att skriva ny artikel till
D.N. Men jag måste över t. apotekarn och rådgöra med honom om färden
vidare. Han är den mest kunniga (enl. Itkonen) på trakten. I sådant
Herrans väder som i dag kunde icke sjön passeras ansåg han och det kunde
jag ju förstå. Men han tyckte även eljest att det var bättre att ta vägen
över Ivalo (= Kyrö). Men det skulle säkert bli svårt att få renar 1.
häst. Jag gjorde så besök hos DÅ af Heurlin för att få min fotskada (nu
betydligt mindre svullnad men ännu stark ömhet) konstaterad och dessutom
något hastigt botemedel mot den nyförvärvade förkylningen. (som även
började inverka på magen). En trevlig och kosmopolitisk herre, förut i
Kittilä och Muonio och med dröm att komma till Petsamo. Inbiten ungkarl,