och annat lågt tunturi i öster och nordost. En liten grandunge, en ensam
gran och efter en halv timme åter en grandunge. Landskapet vackert,
börjar att bli mer kuperat i låga linjer med böljande små åsar, som
liksom dela sig i en mängd ännu smärre. Myrarna emellan verka åkrar och
det hela ger intryck av Upland. - Den s.k. vagen har dragits upp efter
linjal ibland och går fram obekymrad om höjder och dalar alldeles som en
rågångsupphuggning. På andra ställen är den markerad genom bleckning
eller med stakar (ofta korsliknande genom klyvning), men ofta syns
ingenting och jag undrade ofta på hur lappen såg den. Men han behövde
knappt se för renen i teten kände stigen. Bara ett steg åt sidan och han
var nere till halsen. Så småningom en ännu djupare tvärdal, Karvajoki och
ett par kilom. längre bort kom den andra vilstugan vid Karvaselkä. KL.
12. Det var mycket besvärligt att med renarna komma fram dit från
renspåret. Renarna höllo alldeles på att fastna i snön. Gossen tog
skidorna (sina gamla trasiga d”, de enda han hade med och som släpat
efter akjan hela tiden) och ledde. Det gick för första renen efter stor
möda men den andra höll på att bli liggande. Det var bara c:a 30 m. Men
till sist voro vi där. Stugan äldre, yttre rummet hade ytterdörren borta
(låg som bänk i inre rummet), vidare ena hälften av fönstret. Inre rummet
dock utmärkt, om också muren ej så prima. Ved fanns utanför färdighuggen
och något inne att börja med. Medan gossen gick bort med renarna gjordes
eld och smältes kaffevatten. ”Nu ä man hemma igen”, sa’ V. Kaffe,
smörgås, pannkakor. skrivning. Snart gick tiden och uppbrott skedde 4.
Dessförinnan hade skidorna smorts. Gossen vägrade att ta paraffin på
medar och akja. Snön föll nu ganska tätt. Det gjorde förb. ont i foten
när jag spände på för skidan gled till så hal var och jag spände igen. Så
ont har det ej gjort på hela tiden om det också var bara några sekunder,
men sen kändes det ömt hela e.m. Eljest har den ju varit märkvärdigt bra
sedan Korsatunturifärden om också svullen en del i går. Jag gjorde intet
omslag då som jag eljest gjort varje kväll.
Resan fortsattes nu i allt blötare före. Till en början gled det bra
men snart (eft. c:a 1 timme) blev det sämre och sämre, liksom i än högre
grad för släde och akja. Vi hade dock nu gjort den förändr. att gossen
åkte sist på VÄ skidor och V. ledde i akjan varefter följde
sammanhängande rajd. V. lånade lappojkens päls och såg välmående ut.
Landskapet förändrade nu karaktär ga. snart. Långa lätt sluttande
backar överallt med glesa tallar, eljest björkskog. I vissa sluttningar i
början rätt mycket gran som t.o.m. ibl. blev ga. tät och allenarådande i
ett par dalar. Även unggran och ungtall. Snart började landskapet likna
Karesuando på vägen från Nervä t. kyrkan men ej så vidsträckt som där.
Höjderna öka nu alltmer och få till slut medelpadisk karaktär - långa ¬
höga - dock ej så branta. Utomordentliga fina skidbackar - om det bara
varit före! Det gick dock framåt i jämn lunk. Vi nå ned i tämligen djupa
dalgångar dock med framkomliga sluttningar och tämligen breda i botten
med massor av smååsar. Vackra granar - höga och smäckra. Ett vackert
format berg framåt t.v. och mitt framför detta till slut den tredje
vilstugan (Uusitupa), där renarna skulle få sin välförtjänta vila. Kl.
6” ”Nu ä man hemma igen”. V. har sitt jämna goda humör kvar trots att
han varit mycket tyst i akjan. Det visade sig att han tänkt. Funderat på
framtiden. Min mening var bara en halvtimmes rast - vi voro ju ga. mätta
sedan sist. Men lappen drog i väg med renarna och ansåg 2 timmar vara det
minsta. Nå gärna för mig. Snön hade nu övergått till något som mycket
nära liknade regn. Ved fanns i stor myckenhet utanför husväggen. Yttre
rummet utan golv och ut. dörr (fanns i inre rummet). Inre rummet utmärkt.
Eld. Snösmältning tills pojken kom med vatten, som fanns straxt bredvid.
Kaffe. Smörgås. Jag tog mig en överblick över situationen sedan j. av V.
fått upplysning om att renarna voro mycket tröttkörda. Allt hänger på om