Sida 25 [25]
OCR
och slängde en större påse på ryggen och vaggade in. Otvivelaktigt hörde jag genom rutan ett perkelä när han passerade (bl.a. utvalda glosor). Vår fisk kokades hos lapparna och V. stekte kolbullar hos oss under samtal med den ytterst talföra Hannes, som gav värdefulla upplysningar om åtskilliga förhållanden (offerplatser, vägar, förbindelser, politiska stämningar m m). Själv hade han varit i Vita gardet och deltagit i kriget på karelska gränsen. Skildrade hur upproret började i Kittilä då ett 100tal man slöt sig t. de röda och mördade kronofogde Sandström. Av dem fick man tag på 18, resten försvann. Nu är hela lappmarken (enl. Hannes) vit med ytterst få undantag och likaså Nordfinland utom de stora sågverksoch drivningsdistrikten. I Kittilä bo nu lappar överst i socknen, t.ex. i Pokka. Hannes själv säger sig härstamma fr. Sverige (farfadern), men ögonställning och läge tydde på starkt östligt inslag. (Jag hade lång skrivning sedan gårdagens färd m.m. men försökte följa samspråket så gott jag kunde). Hannes betygade att samfärdsel den väg vi kommit icke förekommer - i alla fall praktiskt taget. Icke heller är det någon större trafik nedför älven till Kyrö, dit ungefär 10 mil. - Landsvägen Sodankylä-Kittilä k:a är färdig bara 1/3 del för även sommartrafik. Resten endast vinterväg, uppbruten. Från Kittilä ingen väg mot Kolari eller Muonio älv som är användbar året om för tyngre trafik. Enare-Utsjoki s.k. ”ridväg”, d.v.s. synnerligen enkel. Till andra kaffet bjöd Hannes på norsk konserv. mjölk vilket smakade härligt. Vi bestod kaffet. Hannes drack begärligt. Hans tal flödade i oratoriskt skönklingande rytm och hans ögon tolkade dramatiskt den egna känslan under orationen. Ett vackert orrspel. Men mannen var verkligen trevlig och blev tillgiven i sin välvilja och beundran. Vi fingo nu in fr. värdinnan mjölk utan att ha bett därom - en hel liter - som tömdes med vällust varefter en liter till inbars. Viljams varma kolbullar smakade ljuvligt men voro förbjuden frukt egentligen, ty avsedda för morgonens långa färd. Då fisken kom in vid 10-tiden (langsamt ack långsamt går det för den som har brått i lappmarken) avåts även den trots att hungerns kval längesedan stillats. Den var delikat. Resten gömdes till frukost. Nu var V. trött och medan jag skrev hörde jag hur han svarade allt entonigare på Hannes svada, tills denne med ett ryck bröt upp. Han hade på slutet donerat en 2,5 cm. lång ljusstump, då vår var alldeles slut och vi glömt vårt långa ljus i Salko Nila. Vi hade nu också fått in hö. Jag i hörnet och V. i sängen. Mitt i ett bolstervar + kudde. Nar j. efter en stund kröp till kojs var det underbart i det slocknande eldskenet i den tysta stugan. Jag låg länge och tittade på glöden. Vid halv 12-tiden var Jj. ute och såg på väderleken. Nu alldeles mulet, men en stark vind började vina fr. S. Temperaturen nära + 0. Skall det bli snö? Jag tog nu av mig ännu mer efter en stund, det blev för varmt i säcken och lag till slut i bara kalsongerna och skjortorna. Spjället kunde j. ej stänga för bränderna rykte. Hakade på dörrhaken om stormen skulle öka. Låg och lyssnade på den och somnade till slut. 3/4 Var vaken rätt länge och låg och drog mig. V. snarkade i lådan. Då kl. blev 8” tyckte jag det var på tiden att han steg upp, varpå j. kastade min kniv på honom. Träffade i ryggslutet. Han steg genast upp, tog kniven och täljde spån och gjorde fyr - kokade kaffe och drack 2 koppar. Först när Jj. satte mig upp kom han han till mig med en kopp. Kamratskapet är gott. Han är ingen tjänare, utan en kamrat och Jj. tycker bra om det. Jag vet nu att han gör sin plikt på ett utmärkt sätt, då det verkligen gäller och att han har humöret uppe jämnt. Småsaker som
