Sida 25 [25]
och slängde en större påse på ryggen och vaggade in. Otvivelaktigt hörde
jag genom rutan ett perkelä när han passerade (bl.a. utvalda glosor). Vår
fisk kokades hos lapparna och V. stekte kolbullar hos oss under samtal
med den ytterst talföra Hannes, som gav värdefulla upplysningar om
åtskilliga förhållanden (offerplatser, vägar, förbindelser, politiska
stämningar m m). Själv hade han varit i Vita gardet och deltagit i kriget
på karelska gränsen. Skildrade hur upproret började i Kittilä då ett 100¬
tal man slöt sig t. de röda och mördade kronofogde Sandström. Av dem fick
man tag på 18, resten försvann. Nu är hela lappmarken (enl. Hannes) vit
med ytterst få undantag och likaså Nordfinland utom de stora sågverks¬
och drivningsdistrikten.
I Kittilä bo nu lappar överst i socknen, t.ex. i Pokka. Hannes själv
säger sig härstamma fr. Sverige (farfadern), men ögonställning och läge
tydde på starkt östligt inslag. (Jag hade lång skrivning sedan gårdagens
färd m.m. men försökte följa samspråket så gott jag kunde). Hannes
betygade att samfärdsel den väg vi kommit icke förekommer - i alla fall
praktiskt taget. Icke heller är det någon större trafik nedför älven till
Kyrö, dit ungefär 10 mil. - Landsvägen Sodankylä-Kittilä k:a är färdig
bara 1/3 del för även sommartrafik. Resten endast vinterväg, uppbruten.
Från Kittilä ingen väg mot Kolari eller Muonio älv som är användbar året
om för tyngre trafik. Enare-Utsjoki s.k. ”ridväg”, d.v.s. synnerligen
enkel.
Till andra kaffet bjöd Hannes på norsk konserv. mjölk vilket smakade
härligt. Vi bestod kaffet. Hannes drack begärligt. Hans tal flödade i
oratoriskt skönklingande rytm och hans ögon tolkade dramatiskt den egna
känslan under orationen. Ett vackert orrspel. Men mannen var verkligen
trevlig och blev tillgiven i sin välvilja och beundran. Vi fingo nu in
fr. värdinnan mjölk utan att ha bett därom - en hel liter - som tömdes
med vällust varefter en liter till inbars. Viljams varma kolbullar
smakade ljuvligt men voro förbjuden frukt egentligen, ty avsedda för
morgonens långa färd. Då fisken kom in vid 10-tiden (langsamt ack
långsamt går det för den som har brått i lappmarken) avåts även den trots
att hungerns kval längesedan stillats. Den var delikat. Resten gömdes
till frukost. Nu var V. trött och medan jag skrev hörde jag hur han
svarade allt entonigare på Hannes svada, tills denne med ett ryck bröt
upp. Han hade på slutet donerat en 2,5 cm. lång ljusstump, då vår var
alldeles slut och vi glömt vårt långa ljus i Salko Nila. Vi hade nu också
fått in hö. Jag i hörnet och V. i sängen. Mitt i ett bolstervar + kudde.
Nar j. efter en stund kröp till kojs var det underbart i det slocknande
eldskenet i den tysta stugan. Jag låg länge och tittade på glöden. Vid
halv 12-tiden var Jj. ute och såg på väderleken. Nu alldeles mulet, men en
stark vind började vina fr. S. Temperaturen nära + 0. Skall det bli snö?
Jag tog nu av mig ännu mer efter en stund, det blev för varmt i säcken
och lag till slut i bara kalsongerna och skjortorna. Spjället kunde j. ej
stänga för bränderna rykte. Hakade på dörrhaken om stormen skulle öka.
Låg och lyssnade på den och somnade till slut.
3/4
Var vaken rätt länge och låg och drog mig. V. snarkade i lådan. Då
kl. blev 8” tyckte jag det var på tiden att han steg upp, varpå j.
kastade min kniv på honom. Träffade i ryggslutet. Han steg genast upp,
tog kniven och täljde spån och gjorde fyr - kokade kaffe och drack 2
koppar. Först när Jj. satte mig upp kom han han till mig med en kopp.
Kamratskapet är gott. Han är ingen tjänare, utan en kamrat och Jj. tycker
bra om det. Jag vet nu att han gör sin plikt på ett utmärkt sätt, då det
verkligen gäller och att han har humöret uppe jämnt. Småsaker som